Recension

KonsertMoz älskar sin publik

Foto: (ARKIV) AP
Under strecket
Publicerad
Annons

I foajén har Djurens Rätt bokbord, på scen bröstar sig mannen som i en intervju på Radio One, någon gång under det för honom inte alls glada 80-talet då han agerade karismatiskt miserabel frontfigur i The Smiths, slog fast att alla popsångare borde skjutas när de fyllt 30. Nog hade det varit synd om den regeln hade gällt Steven Patrick Morrissey själv. Vid precis fyllda 50 är han i en strålande form som sångare. Han bär upp sin medelålder med en grace som påminner om de gamla Hollywoodstjärnor som han själv så intensivt idoliserat genom åren.

Han har sagt att han aldrig hade en enda rolig minut under sin ungdom men den Manchester-bördige Moz verkar ta in den tiden nu. Han älskar sin scen och blinkar gärna åt bilden som han under åren skapat av sig själv som cynisk romantiker och drama queen. Den övertygade vegetarianen Morrissey piskar med mikrofonsladden, smädar kocken Jamie Oliver och gratulerar Norge till schlagervinsten. På sina ställen är det helt lysande. Han låter bättre än någonsin och bröstar sig klädsamt med stora gester. Det stora problemet är att det på sina ställen blir oförståeligt muskelrockigt. Öppningsnumret This charming man slaktas obarmhärtigt av ett rockkomp från helvetet och varför Moz ibland låter bandet fläska på som om det gällde en förbandsplats till Blink 182-turnén är en gåta; trummisen Matt Walkers kortstubbade mohawk-frisyr borde dessutom ha oskadliggjorts reda på tankestadiet av gitarrteknikern som står vid sidan av scen och ser ut som han karbonkopierats ur en film om 50-talshuliganer.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons