X
Annons
X
Debatt

”Motviljan mot samtal med SD luckras troligen upp”

Debatten om konservatismen borde breddas i tid och rum, anser historieprofessor Torbjörn Nilsson. När den demokratiska högern i Norden på 1930-talet utmanades av extrema rörelser i sina egna led bekämpades dessa framgångsrikt. I dag är trenden samverkan med populistiska eller högerextrema partier. Vad innebär det för konservatismens utveckling?

Högerextrema SNU, Sveriges nationella ungdomsförbund, hamnade i kylan i 1930-talets Sverige. Är det en tidsfråga innan SD, med partiledare Jimmie Åkesson, helt släpps in i stugvärmen?
Högerextrema SNU, Sveriges nationella ungdomsförbund, hamnade i kylan i 1930-talets Sverige. Är det en tidsfråga innan SD, med partiledare Jimmie Åkesson, helt släpps in i stugvärmen? Foto: IBL och Tomas Oneborg

Under 1930-talet framträdde högerextremismen särskilt bland den konservativa ungdomen. Sveriges nationella ungdomsförbund, SNU, uppgavs ha 40 000 medlemmar och rekryterade många akademiker från Uppsala och Lund. SNU var organisatoriskt självständigt men hade en viktig roll för högern (Allmänna valmansförbundet).

Högerextrema SNU, Sveriges nationella ungdomsförbund, hamnade i kylan i 1930-talets Sverige. Är det en tidsfråga innan SD, med partiledare Jimmie Åkesson, helt släpps in i stugvärmen?

Foto: IBL och Tomas Oneborg Bild 1 av 3

Arvid Lindman, partiledare för Allmänna valmanförbundet som senare blev Moderaterna, avvisade pronazistiska och antidemokratiska idéer på 1930-talet.

Foto: TT Bild 2 av 3

I Sverige tas inte de populistiska rörelserna emot i den etablerade politikens värme – ännu. "Jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD”, slår Moderaternas partiledare Ulf Kristersson fast.

Foto: Tomas Oneborg Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X