Annons
X
Annons
X

Möte med märklighetens folk

SÖNDAGSKRÖNIKA

De Som Bestämmer (DSB) ska hålla partikongress. Det brukar handla om pampiga tillställningar med
Internationalen, långa tal och korta debattinlägg, en dramatisk votering eller två och så förstås partitoppar som showar à la Nyhetsankorna under kongressfesten. Fast inför Socialdemokraternas 36:e ordinarie kongress, som drar i gång på torsdag, lägger två saker sordin på stämningen.

Dels är det inte den framtida regeringspolitiken som man ska spika utan förhandlingsunderlaget inför överläggningar med MP och V. Dels är det inte De Som Bestämmer som bestämmer. Det kan vara bra att lägga på minnet inför den andäktiga medierapportering som ligger framför oss: Socialdemokraterna är nuförtiden ett oppositionsparti och ett koalitionsbildarparti bland andra.

Alla trådar löper inte längre samman i verkställande utskottets händer och kongressbesluten är inte ödesmättade som förr. Hela landet behöver inte hamna snett därför att kongressen råkar göra det.

Annons
X

Det är gott att veta, för det är mycket som kan gå på tok ute i Älvsjö där kongressen äger rum. Så många personer i behov av ny navigationsutrustning har inte vistats i ett och samma rum sedan Båtmässan.

Enligt partiledning och partistrateger står socialdemokratin inför utmaningen att vinna tillbaka den medelklass som lämnade partiet i valet 2006, men det finns föga förståelse för den inställningen hos de motionsskrivande medlemmarna. ”Stockholmsstrategin” att hävda arbetslinjen, gilla valfrihet och avstå från alltför häftiga skattehöjningar på löntagarna har inte fått fäste hos Rörelsens mellanchefer och aktivister.

Pikant nog är Socialdemokraterna i Stockholms stad särskilt skeptiska mot förändring. De kräver stopp för företagsamhet i välfärden och vill att man åter ska kunna få A-kassa i evig tid. Inte undra på att S gjort sådana bottennapp i Stockholm i riksdagsvalet 2006 och senast i EU-valet, där man blev fjärde största parti.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Socialdemokraterna har blivit det nya Miljöpartiet. På samma sätt som i MP står numera en pragmatisk krets med partiledaren i spetsen mot en traditionalistisk ombudsmannafalang, som tycker att politik är att vilja och vill en hel del å andra människors vägnar.

    Kongressen blir en kraftmätning mellan lägren, och det är bara att hoppas att Mona Sahlin klarar sig bättre än i bataljen om Lars Ohly förra hösten. En vänstervridning av Socialdemokraterna leder till en vänstervridning av hela det rödgröna blocket, och det slår hårt mot framtidstro och företagande i Sverige.

    Man kan förstås spekulera i att Alliansen får det lättare mot ett rödgrönt block som vill vrida klockan tillbaka varv efter varv än mot en lite mer realistisk koalition, där Vänsterpartiet är marginaliserat. Men för Sveriges skull är det förstås bättre att det största politiska partiet är pragmatiskt än att det vill ge oss 1970-talet tillbaka.

    Partistyrelsens förslag till politiska riktlinjer ter sig väldigt olika beroende på vilka glasögon man tar på sig.

    Pessmisten konstaterar att S-ledningen fortsätter att se offentliga utgifter som en schweizisk armékniv, som kan användas till snart sagt varje problem. Att människor får behålla mer av sin inkomst är ett farligt slöseri med skattebetalarnas pengar. Följaktligen måste ”ett flertal” skatter ”förändras” för att staten ska kunna elda på lite bättre.

    Man väjer inte för detaljstyrning av vad som borde vara privata beslut: Arbetsgivare ska åläggas att erbjuda heltidsanställning. Bolagsstyrelser ska könskvoteras. Föräldraförsäkringen ska bli ännu mer styrande. Alltför ofta blir även pragmatikerna ett märklighetens folk.

    Fast väljer man att bara se ljuspunkter kan man bli på bättre humör. I riktlinjerna finns visst klarspråk om bidragspolitikens gränsningar och stöd för arbetslinjen: ”Varje arbetad timme behövs.” Partiledningen talar väl om valfrihet i välfärden och vill göra det mer attraktivt med entreprenörskap som framtidsväg för unga. Rudolf Meidner skulle inte ha känt igen sig, och det är en lättnad. Arbetsro, utvärdering och kunskap ska gälla i skolan.

    På så sätt syns Alliansens framgångar även hos de socialdemokratiska rivalerna. I frågorna där man har varit som tydligast och mest orädd har man gjort avtryck även på andra sidan blockgränsen. Så här hade S inte låtit utan regeringspartiernas enträgna opinionsbildning om arbetets och kunskapens betydelse.

    Omvänt har allianspolitiken inte fått fäste där man har varit tyst och försiktig. Oavsett vilken S-falang som vinner vill partiet ha ännu mer progressiv beskattning och återinförd förmögenhetsskatt. Och en lokal polis, som kan tackla vardagsbrottsligheten, får vi titta i månen efter.

    PJ Anders Linder är politisk chefredaktör i SvD.
    pj.anders.linder@svd.se

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X