Annons

Bengt Kristensson Uggla:Mot vidkännandets filosofi

Har identiteten en konstant inre kärna, eller uppstår den först i dialog med omvärlden? Den första svenska avhandlingen om Charles Taylors filosofi omformulerar frågan genom att fokusera på det gemensamma i varje människa, snarare än det unika.

Under strecket
Publicerad

År 1971 blev svensken Roddar-Anders den första människan att ro ensam över Indiska oceanen. Med livet som insats och under outhärdliga umbäranden, plågad ömsom under en stekande sol som brände sönder hans hud och ömsom jättelika ylande vågor som likt en jättes hand hotade att krossa hans lilla farkost, tog sig Anders Svedlund, som en individualitetens hjälte och demon, över det väldiga vattnet. Varför? Vad drev honom? Vad och vart var det egentligen han ville? Komma hem? Få ett namn? Finna en identitet? Bli hel? Vinna erkännande för den han var?

Tidigare i år utkom Per Wirtén med den skimrande lilla boken ”The Crazy Swede” (recenserad 23/4), som skriver in Roddar-Anders livshistoria i en av modernitetens stora berättelser. Mitt ute på de ödsligaste av vatten rodde han nämligen innesluten i pojkböckernas berättelse om Robinson Crusoe. Daniel Defoe hade ett och ett halvt sekel tidigare uppfunnit romanen, som uppfann den ensamma människan, som uppfann sig själv som individ. Människan på (eller som) en öde ö, ensam i en båt, utelämnad till sina egna krafter – med uppdrag och fullmakt att iscensätta sin egen skapelseberättelse. På historiens scen framträder den självständiga, oberoende individen som var i begynnelsen, samhällets atom och grundämne med rätt att ingå kontrakt med andra, i linje med Lockes och Hobbes världsbild.

Annons
Annons
Annons