Annons

Mot okänd fiende

SKÖVDE: ”FRAMÅT!” Kommandot drunknar i skottsalvor. Rebellerna i husets översta våning öppnar eld och helvetet bryter löst när de unga svenska soldaterna visar sig.

Under strecket
Publicerad
Foto: CAROLINE TIBELLBild 1 av 1
Foto: CAROLINE TIBELLBild 1 av 1
Foto: CAROLINE TIBELL

Huset som vi hamnat i är ett tillhåll för en lokal rebellgrupp. De har plundrat, våldtagit, mördat eller drivit befolkningen på flykt i detta laglösa land. EU har sänt sin nordiska stridsgrupp till landet för att återställa ordningen. En pluton med drygt 20 svenska skyttesoldater sätts in mot rebellerna.

Svenskarnas första maktmedel här blir starka högtalare som manar: Ge upp! Men rebellernas ledare svarar: ”vi slåss till siste man” och nu ger de eld med sina automatvapen.

De svenska soldaterna skjuter tillbaka och avancerar. En soldat rycker upp dörren till första rummet där en rebell trycker sig mot väggen med automatkarbin i hand. Soldaten svänger runt. Han är bråkdelen av en sekund snabbare på sin avtryckare. Rebellen faller och svensken över­lever duellen – som i en actionrulle.

Annons
Annons

Krutröken sticker i näsan. Svenskarnas befäl vrålar allt högre för att ­ingjuta mod och driva de unga soldaterna genom infernot av automatvapensalvor.

”Kom igen! FRAMÅT! Gå längre fram! FRAMÅT! BRYT IN!!!”

Nästa dörr sparkas in. Men omedelbart när soldaten visar sig i dörröppningen träffas han av korseld från två ­rebeller. Svensken vacklar framåt, in i rummet. Näste soldat bakom ­honom, som skyddats av hans kropp, tystar de bägge rebellerna med två snabba eldskurar och ropar till kompisen på golvet:

”Är du skadad?”

”Ja.”

Nu är det ingen film längre. Det är skrämmande och otäckt. Men det är ändå inte på riktigt. Skotten är lösplugg. Den enda blod som flyter är från SvD:s fotograf. Hon blöder lite i pannan: en tomhylsa från striden skrapade upp ett ytligt sår.

Vi befinner oss i Sverige, utanför Sköv­de, på åttonde och sista övningsdygnet i Exercise Thunder Strike. Här tränar 1 500 soldater ur den nya EU-styrkan Nordic Battle Group. Det är deras näst sista övning. Nästa vecka slut­övar hela stridsgruppen med fem länders förband i Norrbotten. Från första januari ska de alla vara redo att rycka ut mot okänt mål på EU:s uppdrag.

Svenskarnas medelålder är 26 år, 5  procent av dem är kvinnor. Vad får då en ung svensk att bli soldat i EU:s stridsgrupp?

– Jag trivdes väldigt bra med värnplikten. Mina befäl ska åka med den här styrkan och det är folk jag litar på. Det här var ett gyllene tillfälle att bli soldat, svarar Rosanne Lantz, 21-årig sergeant från Östersund.

Hon tillhör stridsgruppens framskjutna högkvarter. Redan inom tre till sju dagar efter ett EU-beslut ska högkvarteret kunna flygas in i ett konfliktområde. Snabba militära ­insatser tilltalar Rosanne Lantz. Det är spännande att tillhöra en styrka som ännu inte vet vart den ska åka, även om det kan bli farligt.

Annons
Annons

– Jag tar en medveten risk, man får vara beredd på att saker kan hända. Men jag kan också råka ut för en bil­olycka här hemma. Mamma är orolig men min sambo är officer, så han förstår, berättar Rosanne Lantz.

I fält vilar hennes säkerhet ytterst på stridsgruppens chef brigadgeneral Karl Engelbrektson.

– Vi kan alltid leverera en efterfrågad effekt. Men vi kommer inte – med mig som chef – att äventyra soldaternas säkerhet, försäkrade oss Engelbrektson i Högkvarterets ljudisolerade intervjurum veckan före övningen.

Men ute på övningsfälten i Västergötland gnisslar det i maskineriet. Avgörande kuggar i den svenska huvudstyrkan snurrar inte som de ska. Rebellerna i övningen sårade minst två soldater ur skytteplutonen från I 19 i Boden. Egentligen ska en svårt skadad soldat evakueras snabbt och inom en timme vara under sjukhusvård. Det kallas ”the golden hour”, den kritiska timmen då liv och lem kan räddas.

Ändå syns här inga militära ambulanser eller sjukvårdare efter striden. Officerarna ger diffusa besked ännu en halvtimme senare: ”Sjuktransport är på väg fram”. Men vi ser den aldrig komma fram. Ändå är detta en övning i Sverige – inte i en väglös del av Afrika.

Ingen kedja är starkare än dess svagaste länk. Fungerar inte sjukvården kan förband inte sättas in i strid. Nordiska stridsgruppen har en helt ny traumaenhet för svåra skottskador med kvalificerade läkare. Men vad hjälper det om de skadade soldaterna inte kommer dit i tid?

Stridsgruppens tre svenska sjukvårdshelikoptrar är försenade och kommer inte förrän i april – hur de ska ersättas är oklart. Att sjuktransporter också på marken är ett problem visar sig när övningsledningen låter en vägbomb brisera och övningsskada tre soldater.

Annons
Annons

Trosskompaniets sjukvårdare Hans Seger gör snabbt hjärt- och lungräddning på den som skadats svårast av bomben. Men de övriga två, varav en med skallskada, får vänta i ambulansen på behandling. Orsak: vårdpersonal saknas – trots att här ska finnas åtta sjukvårdsgrupper.

– Av åtta sjukvårdsgrupper har vi endast en komplett. För fyra har vi sjukvårdspersonal men saknar förare för deras pansarfordon. Övriga tre besättningar är helt vakanta, berättar trossbataljonens chef överstelöjtnant Mikael Dahlin. Han är bekymrad ­eftersom den personal som saknas nu kommer att saknas även i slutövningen nästa vecka.

Det tredje kompaniet vi besöker under övningen är den luftburna skvadronen från K 3. De har den sjukvårdspersonal de ska. Men i stället saknas ännu deras två nya sjukvårdsbandvagnar och all deras sjukvårdsmateriel.

– Svårast har varit att få ihop all ny materiel. Det tar ett tag att lära sig vad man kan göra och vilka begränsningar som finns, säger ställföreträdande bataljonschefen överstelöjtnant Johan Wiktorin som berömmer sina soldater: ”lojalt folk”.

Det stämmer, men hos veteranerna i styrkan finns en irritation under ytan: militärpoliserna har ännu ingen radioutrusning. Den luftburna skvadronen väntar på flera av de moderna pansarbilar, Galten, som de ska ha med sig in i transportflygplanen.

– Det är en väldig skillnad att använda en bil på två ton och det pansarfordon på åtta ton vi ska ha i januari. Det här var inte vad jag tänkt mig, säger kulspruteskytten Markus Göransson från K 3, veteran från två missioner med den svenska styrkan i Kosovo.

Sanningens minut närmar sig för Sverige, Försvarsmakten och rikets soldater. Nästa vecka hålls slutövning i Norrbotten och om åtta veckor ska stridsgruppen vara redo att rycka ut i EU:s namn.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons