Annons
X
Annons
X

Li Bennich-Björkman: Mot en mänskligare statskunskap

(uppdaterad)

Han har kritiserat statskunskapens ensidigt kvantitativa metoder och breddat forskningens kontaktytor med den intresserade allmänheten. David Collier tilldelas årets Skytteanska pris.

David Collier.
David Collier. Foto: ILL: THOMAS MOLÉN

2014: DAVID COLLIER

I mars förra året sände en lagändring i USA, den så kallade ”Coburn amendment”, en chockvåg genom amerikansk statskunskap. National Science Foundation förbjöds att dela ut forskningsanslag till statskunskap annat än om det handlar om två saker: nationell säkerhet eller USA:s ekonomiska intressen.

I flera år hade det amerikanska statsvetarförbundet (APSA) fört en kamp mot senator Tom Coburn, som stod bakom förslaget och menade att statskunskapen är otillgänglig och icke-relevant. Men förgäves. Statskunskap liksom annan forskning finansieras visserligen inte enbart, eller ens främst, via federala anslag utan genom de stiftelser och privata donationer som utgör kapitalet bakom de stora forskningsuniversiteten. Ändå var det ett hårt slag.

Men var det egentligen så oväntat? Oron över disciplinens tilltagande verklighetsflykt och ointresse av att stå i förbindelse med den omgivning som inte bara utgör statskunskapens studieobjekt utan också dess avnämare, samt svårigheterna att förstå de alltmer matematiskt formaliserade modellerna, hade faktiskt artikulerats av statsvetare själva redan ett decennium tidigare. I vad som kommit att kallas ”perestrojka-rörelsen” ställdes behovet av en ökad metodologisk pluralism i centrum liksom en strävan efter att bredda kontaktytorna till den intresserade allmänheten och beslutsfattare. En av dem som betytt allra mest för denna kursändring är David Collier, årets skytteanska pristagare.

Annons
X

Sedan många år professor vid Berkeley-universitet i Kalifornien får han priset ”för sitt bidrag till statsvetenskaplig begreppsutveckling och utvecklandet av metoder för kvalitativ analys”. Skytteanska priset i statskunskap är instiftat av Skytteanska stiftelsen och David Collier mottar det vid en ceremoni den 27 september vid Uppsala universitet.

**Uppvuxen i Chicago **under 40- och 50-talen där båda hans föräldrar var knutna till det världsberömda Chicago-universitetet har han berättat hur flera av dåtidens mest betydelsefulla samhällsvetare kom och gick i hemmet. Det är lätt att förstå hans livsbana – inte bara föräldrarna (båda antropologer) utan också farfadern, flera farbröder och kusiner har ägnat sig åt forskning. Avhandlingen om hemlösa bosättare (squatters) i Peru förde honom dit, men intresset för Latinamerika är ett signum för släkten Collier som i generationer ägnat sig åt denna del av världen. Latinamerika är i mycket ett geografiskt nära beläget laboratorium för alla de amerikaner som vill förstå politisk, social och ekonomisk utveckling.

Nämner man David Collier måste man samtidigt nämna Ruth Berins Collier, liksom sin make knuten till University of California, Berkeley. Också hon är professor i statskunskap, de har båda alltsedan 70-talet arbetat sida vid sida. Vem som dragit det tyngsta lasset i deras stora samförfattade verk ”Shaping the political arena. Critical junctures, the labor movement and regime dynamics in Latin America”? Collier citerar sin vän Nelson Polsby: ”Vi har båda gjort 75 procent av arbetet”.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    **Studien är det förnämsta uttrycket **för Colliers jämförande statsvetenskapliga forskning, och kretsar kring parvisa jämförelser av åtta latinamerikanska länder: Argentina, Brasilien, Chile, Colombia, Peru, Mexiko, Uruguay och Venezuela. Paret Collier har sagt att det var intresset för hur vissa perioder i staters liv blir till så kallade ”kritiska brytpunkter”, i bemärkelsen att de vägval som görs där och då lägger grunden för vad som komma skall, som drev dem att skriva boken.

    Lika viktigt förefaller dock intresset ha varit för förhållandet mellan staten och den framväxande arbetarklassens organisationer – fackföreningar inte minst. Relationen gick från att vara förtryckande till att bli förhandlande i flertalet av de latinamerikanska länderna under 30- och 40-talen. Statsmakten insåg att arbetarklassen måste med på båten om ekonomisk utveckling skulle bli möjlig. Dessutom kunde industriarbetarna komma att utgöra politiskt allierade.

    Det är denna period av erkännande (paret Collier kallar det ”inkorporering”) av en växande samhällsklass, som i industrialiseringens kölvatten inte längre kan uteslutas från den politiska scenen, som fascinerar författarna. Erkännandet kan ta sig olika former: i vissa länder vill statsmakten främst skaffa sig kontroll över den organiserade arbetarklassen, i andra finns ambitioner om att alliera sig med och mobilisera den. Dessa olika förhållningssätt formar i sin tur det framtida politiska landskapet.

    Är det mitten- eller vänsterpartierna som kommer att ta tillvara arbetarklassens intressen? Kommer partisystemet att spegla genuina sociala intressen och skiljelinjer eller vila på populism? Svaren på dessa frågor går att spåra tillbaka till perioden då staten erkänner arbetarklassen. I Sverige organiserade sig arbetarklassen tidigt, inte endast fackligt utan också politiskt. SAP bildades 1889, LO tio år senare. Staten kom att relativt snabbt erövras av socialdemokratin och krisuppgörelsen 1932, en typisk kritisk brytpunkt, befäste partiets reformförmåga under lång tid framåt. I Latinamerika såg förutsättningarna helt annorlunda ut: där behärskades staten av oligarkier långt in på 1900-talet. Förståelsen av historien som en rad kritiska brytpunkter, åtskilda av perioder där konsekvenserna av dessa brytpunkter formar politiken, utgör i dag ett centralt element i historisk sociologi.

    **David Colliers forskarliv **står i samklang med statskunskapens utveckling i stort: efter hand har han uppvisat ett växande intresse för metodologi. Att så varit fallet när det gäller statskunskapens utveckling framgår tydligt i Rangvar Nilssons avhandling ”God vetenskap” (2009): medan det för fysiken vid de båda tillfällen som Nilsson undersöker, 60-tal och 90-tal, är resultaten som står i centrum, uppehåller sig statsvetarna i desto högre grad vid metoder och valet av teoretiska utgångspunkter. Nilsson tycker sig dock spåra något mer av resultatintresse i 60-talets statskunskap, då begrepp som ”fakta” och ”bevis” var mer frekventa.

    Det främsta uttrycket för Colliers metodologiska tänkande är ”Rethinking social inquiry. Diverse tools, shared standards”. Den är i sin tur skriven som ett svar på en av 90-talets största succéer inom statskunskapen, ”Designing social inquiry”, en metodologisk bok av författartrion Gary King, Robert Keohane och Sidney Verba. När Collier (med flera medförfattare) tio år senare ägnar sig åt att ”tänka igenom” denna bok, är det för att förmedla att den kvantitativt orienterade modell för kvalitativ forskning som boken gör sig till tolk för inte tar de specifika förutsättningar och den logik på vilken kvalitativa metoder vilar på tillräckligt stort allvar. Vad vi bör sträva efter är genuin autonomi för olika slags metoder, men med det viktiga tillägget att det måste finnas gemensamma kriterier för vad som är god forskning.

    Förknippar man David Collier med någon särskild upptäckt, något nytt begrepp eller någon absolut nytolkning? Inte riktigt. Det analytiska ramverket kring ”kritiska brytpunkter” som utvecklas i ”Shaping the political arena” är inte hans egen innovation. Slutsatserna i samma studie, angående hur avgörande sättet på vilket arbetarna som kollektiv inkorporeras i statens beslutsfattande, är för den fortsatta politiska utvecklingen, är förvisso empiriskt nya, men de kan fogas in i en större idétradition om korporatism och organiserade intressens roll där andra gått före. Det storslagna i den studien är i stället dess syntetiserande ambition och den systematik och energi med vilken den är genomförd. Att föra samman och i ett sammanhållet ramverk försöka tolka den omfattande forskning som redan gjorts, men ofta på ett enskilt land eller två, är i sann mening att bedriva kumulativ forskning: ofta hyllat men alltför sällan praktiserat.

    ”Jag vill hellre bli förknippad med forskning som är rättvisande och balanserad, som tar sig an frågor av verklig analytisk betydelse, men som inte gör anspråk på att åstadkomma något som faktiskt inte uppnås”, har David Collier sagt i en intervju. Med detta fångar han sitt eget forskartemperament. Collier är inte aggressivt påstridig, raljerande eller driven av en obetvinglig drivkraft att framhäva sig själv (eller förminska andra). Snarare för han tankarna till tjuren Ferdinand: fredlig, men i full visshet om sitt eget värde. Söker man efter något som kännetecknar honom framför allt så är det ambitionen att i genuin mening bedriva kumulativ forskning: att samarbeta, syntetisera och kritiskt granska för att gradvis nå ökad kunskap och förståelse.

    **I den myriad **av intressanta frågor och olösta problem som världen erbjuder – varför blir det så att en enskild forskare nyfiket borrar ner sig i vissa, ibland i ett helt liv, men förblir likgiltig inför andra? Ett viktigt svar är att det personliga inte bara är politiskt utan också professionellt. Barn- och ungdomen är en kritisk brytpunkt för oss alla. Roosevelts progressiva new deal under 30-talet och McCarthy-tidens hårdföra förföljelser av misstänkta kommunister under det kalla krigets rädda 50-tal ramade in David Colliers uppväxt. Som forskare har han själv sedan i vänsterliberal anda kommit att ägna sig åt att förstå både hur arbetarklassen kan vinna makt, hur staten kan bidra till utveckling för de svagare i samhället och att förstå den auktoritära statens sätt att fungera.

    Det antropologiska arv som David Collier burit med sig har vidare bidragit till att återerövra statskunskapens mångfald och relevans. Framgångsrikt har han utvecklat och outtröttligt försvarat betydelsen av att metoder som är människonära har sin givna plats inom statskunskapen, och att ämnets metodologiska pluralism är dess styrka.

    Annons
    Annons
    X

    David Collier.

    Foto: ILL: THOMAS MOLÉN Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X