Mot den förbjudna zonens mörka hjärta

I det militärt bevakade området kring Tjernobyl fann författaren Madeleine Hessérus stoff till sin senaste roman, "Elefantens fot". Inför 30-årsdagen av olyckan skriver hon om sin resa dit, och om den senaste utvecklingen i den förbjudna zonen – idag ett blomstrande ekosystem, där radioaktiviteten efter olyckan kommer finnas kvar i hundratusentals år.

Under strecket
Publicerad
Pripyat byggdes bara 15 år före olyckan i Tjernobyl och evakuerades kort efter att den skedde. Sedan dess har mycket i staden lämnats orört.

Pripyat byggdes bara 15 år före olyckan i Tjernobyl och evakuerades kort efter att den skedde. Sedan dess har mycket i staden lämnats orört.

Foto: Nigel Dickinson / IBL
Det gamla nöjesfältet i Pripyat. I den förbjudna zonen är allt drabbat av strålningen. Radioisotoperna vandrar i näringskedjorna; radioaktivt cesium och strontium är en del av växternas metabolism och finns i höga halter i djurens inre organ och skelett.

Det gamla nöjesfältet i Pripyat. I den förbjudna zonen är allt drabbat av strålningen. Radioisotoperna vandrar i näringskedjorna; radioaktivt cesium och strontium är en del av växternas metabolism och finns i höga halter i djurens inre organ och skelett.

Foto: Celestino Arce / IBL
250 000 personer evakuerades i samband med olyckan i Tjernobyl. På bilden gasmasker för barn från en skola i Pripyat.

250 000 personer evakuerades i samband med olyckan i Tjernobyl. På bilden gasmasker för barn från en skola i Pripyat.

Foto: Nigel Dickinson / IBL
Idag är zonen ett blomstrande ekosystem. Enligt en av forskarna på Chornobyl Center bör området betraktas som ett naturreservat, skyddat från mänsklig påverkan.

Idag är zonen ett blomstrande ekosystem. Enligt en av forskarna på Chornobyl Center bör området betraktas som ett naturreservat, skyddat från mänsklig påverkan.

Foto: Celestino Arce / IBL
Annons

Framför mig i bilen sitter två yngre män. Trots att de tagit av sig jackorna och nu bara är klädda i t-tröjor svettas de i majvärmen. Bilrutorna är öppna, den varma fartvinden slår in i kupén. Männen talar livligt med varandra på ryska och verkar för stunden helt ha glömt kvinnan som sitter i baksätet.

Kvinnan är jag och också jag svettas ymnigt. Regnställ och gummistövlar är den utrustning som jag har valt för den här resan, i en naiv föreställning om att skydda mig från radioaktivitet. Jag håller blicken stadigt fäst på geigerräknaren som är placerad mellan stolarna i framsätet. Hittills har siffrorna på displayen blinkat i lugn takt fram och tillbaka mellan 0,4 och 0,5, men nu utan förvarning händer något. Siffrorna rusar stadigt uppåt, de tycks ha blivit ett med bilens acceleration och med fartvinden och ger mig ett nytt slags hastighetsupplevelse.

Annons
Annons
Annons