Recension

Prince of PersiaMossig action utan finess

Under strecket
Publicerad
Annons

Prince of Persia är en film som har allt den så populära familjeäventyr-fantasy-action-komedin kräver: En vacker hjälte (Jake Gyllenhaal) åtföljd av en ännu lite skönare hjältinna (Gemma Arterton) som gnabbas ända fram till första kyssen. En smattrande dialog späckad av underdrifter och blinkningar till den nutidsorienterade publiken. Halsbrytande specialeffekter, actionscener och stunts till det öronbedövande ljudet av massiva effekter. Spännande, lite kittlande, miljöer som använder exotism och historiskt avstånd för att legitimera sexism och rasism light. Samt ett budskap inte ens en sovande kan undgå: Lyssna till ditt hjärta så löser sig allt. Det enda jag saknar är de numera för genren närmast obligatoriska 3D-glasögonen.

Dessvärre genomförs inte något av ovanstående med någon finess. Tvärtom är det mediokert som bäst. Manuset – detta är berättelsen om en gatpojke som blev prins och tack vare sin godhet hindrar världen från att gå under genom att hjälpa en prinsessa att föra en magisk dolk till en helgedom – är så långsökt att Harry Potter framstår som diskbänksrealism. Skådespeleriet är generande yvigt. Skämten mossiga. Testosteronet muggigt. Och när många saker görs lite dåligt blir helheten mycket dålig.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons