X
Annons
X
Recension

Way Out West Morrissey levererar magstarka budskap

Morrissey, med radband kring handleden, sjunger som vore varje strof en fråga om liv och död. SvD:s Sara-Märta Höglund tycker ändå att starten på Way Out West är lite svajig.

”Morrissey låter precis så där fantastisk som våra inneboende förlorare hoppats på”, skriver Sara-Märta Höglund. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

När Way Out West inleds på torsdagen skiner solen över Slottsskogen. I år firar man tio år som festival och rykten har florerat om att det här kan vara sista gången som Way Out West anordnas. Något som arrangören lite svepande varken velat dementera eller bekräfta. Ytterligare en scen har också poppat upp, vilket gör att antalet personer man får ta in på området ökar – något som bäddar för ett nytt besöksrekord.

Men starten för årets festival blir lite svajig. Från publikhavet framför en av de största scenerna hörs en djup kollektiv suck när det, med knappt tio minuter till spelstart, står klart att The Libertines inte är på plats och därför måste flytta sin spelning till en annan dag. Men det hela känns nästan lite nostalgiskt, under deras glansperiod på det tidiga 00-talet var det snarare regel än undantag att det skandalomsusade bandet, eller kanske snarare frontmannen Pete Doherty, inte dök upp.

Lauren Mayberry i skotska Chvrches.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X