Annons
X
Annons
X
(uppdaterad)
Mitt Stockholm

Vy från Stadshuset 1967 – mitt under Klara-rivningarna

Stockholmsbilder som legat i byrålådor eller på vinden har plockats fram av ett antal SvD-läsare som nu delar med sig av detta till Mitt Stockholm-bloggen. Här är några fina exempel:

Foto: Gunnar Nordqvist Bild 1 av 1

Bild 1 av 11

"Bjöd henne upp dit trots ont om pengar"

Foto: Gunnar Nordqvist

Gunnar Nordqvist har mejlat en härlig bild som han tog från Stadshustornet sommaren 1967. Här är Klara-rivningarna fortfarande i full gång som ni ser i bakgrunden. Så här berättar Gunnar om sina minnen från dagen: ”Jag och min blivande (och nuvarande) fru träffades vid Skansens gamla dansbana en fin sommardag. Och med ont om pengar bjöd jag henne nästa dag på friluftskonsert i Stadshusträdgården med klättring upp i tornet. I mitten på mars firar vi hennes 80-årsdag genom att åter klättra upp i tornet. Sedan avslutar vi med middag på Ulla Winblad”.

Annons
X
Annons
X

Lotta Svenssons pappa högst upp i bild. Nedanför sitter de sovjetiska kosmonauterna.

Foto: Privat Bild 1 av 4

Lotta Svenssons pappa längst till höger i bild.

Foto: Privat Bild 2 av 4
Foto: Privat Bild 3 av 4
Foto: Privat Bild 4 av 4

Bild 2 av 11

Kom nära Gagarin och drottning Elizabeth II

Lotta Svenssons pappa högst upp i bild. Nedanför sitter de sovjetiska kosmonauterna.
Lotta Svenssons pappa högst upp i bild. Nedanför sitter de sovjetiska kosmonauterna. Foto: Privat

Lotta Svensson har mejlat in bilder från ett gammalt fotoalbum: "Min pappa Lennart som – förutom att vara AIK’are och s k “ständig medlem” i klubben – också jobbade extra som “huvudvaktmästare” på Råsunda (ja, var annars när man är AIK:are) och på den s k “Hedersläktaren/Kungliga logen” på Stadion, där han bl a fick ta emot kosmonauterna Gagarin och Bykovskij 1964 (märkligt nog på SM-final i bandy...):

Lotta Svenssons pappa längst till höger i bild. Foto: Privat
Foto: Privat

Lotta Svensson fortsätter: "Pappa fick även göra honnör för kung Gustav VI Adolf och drottning Elizabeth II under det brittiska statsbesöket på Ryttarolympiaden 1956:

Foto: Privat
Annons
X
Annons
X

I mitten står Edvin Andersson som var mormors far till läsaren Mikael Brag. Hans firma satte upp kronorna på Stadshuset på 1920-talet.

Foto: Privat Bild 1 av 2

Kronorna i toppen på Stadshuset. Stadshuset invigdes 1923.

Foto: TT Bild 2 av 2

Bild 3 av 11

Satte upp kronorna på Stadshuset

Mikael Brag från Märsta visar också en häftig bild från förr. Här är en av kronorna på Stadshuset 1920 – innan den kom på plats där högst upp:

I mitten står Edvin Andersson som var mormors far till läsaren Mikael Brag. Hans firma satte upp kronorna på Stadshuset på 1920-talet.
I mitten står Edvin Andersson som var mormors far till läsaren Mikael Brag. Hans firma satte upp kronorna på Stadshuset på 1920-talet. Foto: Privat

"Min mormorsfar Edvin Andersson ägde en plåtslagerifirma som uppenbarligen var väldig framgångsrik (mycket plåttak i Stockholm). Han ägde flera fastigheter i stan, bl.a. en på Grev Turegatan där de själva bodde, med Evert Taubes lägenhet i sikte tvärs över gatan (som min mormor alltid skröt om). Såvitt jag vet var det mormors fars företag som satte upp kronorna på Stadshuset, det finns i alla fall ett foto med honom och hans personal när de står däruppe. Mormorsfar är mannen i mitten (på fotot här ovan). Jag kan också säga att jag skulle inte vilja stå där dom står:-)".

Kronorna i toppen på Stadshuset. Stadshuset invigdes 1923. Foto: TT

Mikael Brag fortsätter: "Troligen ägde Edvin också en fastighet på Brahegatan där jag fortfarande har minnesbilder av hur lägenheten såg ut trots att jag bara var 2-3 år gammal. Det var där morsan blev livrädd varje gång farsan skulle vara barnvakt till mig. En gång hade jag kravlat mig upp på soffbordet och bajsat. En annan gång hade jag satt på gasspisen. Farsan jobbade mycket med kroppen och i alla år har han haft behov att att sova middag, men morsan tyckte inte att det var en bra idé. Sedan finns det en dvd-serie om Stockholm där en av skivorna innehåller ett reportage om när Tommy Steele kom till Stockholm på slutet av 1950-talet. Både jag, morsan (som inte lever längre) och mina bröder är 99% säkra på att farsan är en av de bagagehanterare som är med i en scen".

Nästa bild har skickats in av Jan Helling i Trollhättan:

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se
    Annons
    X
    Annons
    X

    Hjalmar Helling uppe i Telefontornet. Troligen 1918.

    Foto: Privat Bild 1 av 2
    Foto: TEKNISKA MUSEET Bild 2 av 2

    Bild 4 av 11

    Uppe i klassiska Telefontornet

    Hjalmar Helling uppe i Telefontornet. Troligen 1918.
    Hjalmar Helling uppe i Telefontornet. Troligen 1918. Foto: Privat

    Ni har tidigare på bloggen fått se bilder och en kortfilm om Telefontornet som fram till rivningen 1953 hade en central plats i Stockholms stadsbild.

    Så här skriver Jan Helling: "Min far Hjalmar Helling började som stationsarbetare 1914 hos AB Stockholmstelefon. Han hade en hel del att göra med Telefontornet. Jag har en fin bild av honom i boken när han står på toppen av tornet (här ovan). När han gick i pension 1962 var han chef på "världens största" telefonstation, dvs Söders telefonstation vid Björns trädgård. Det var på den tid då man fortfarande kunde räkna antalet betjänade abonnenter på Södermalm genom att räkna telefontrådarna".

    Jan Helling har nyligen gett ut boken ";Trådar som försvann – Berättelsen om Gene & Tele & Jalle". I den berättas utförligt om telefonins utveckling i Sverige och Telefontornets symboliska betydelse för telefonins ledande ställning i Sverige.

    Här kan ni se kortfilmen om Telefontornet som tidigare visats här på bloggen:

    Foto: TEKNISKA MUSEET

    Även nästa läsare har släkt som var uppe i Telefontornet:

    Annons
    X
    Annons
    X
    Foto: PRIVAT Bild 1 av 1

    Bild 5 av 11

    Tog med släkten upp i Telefontornet

    Foto: PRIVAT

    Läsaren Claës Linder hittade bilder i ett släktalbum. Mannen på denna bild är Claës Linders farbror John Linder (1886–1906). Så här skriver Claës i sitt mejl: ”Bilden torde vara tagen omkring 1900 av troligen en kusin till min farmor, Karl Ekström. Han hade satt upp åskledaren på Tyska kyrkan och tydligen tog han med sina släktingar dit upp till Telefontornet”. Nästa bild ger kanske ännu starkare historiska vingslag:

    Annons
    X
    Annons
    X
    Foto: PRIVAT Bild 1 av 1

    Bild 6 av 11

    Foto: PRIVAT

    Den här bilden uppifrån Telefontornet kring sekelskiftet år 1900. Det är Rudolf, Judith och John Linder. Även på denna bild är John Linder med. Han står här (längst till höger) tillsammans med kusinerna Rudolf Linder (1891–1938) och Judith Linder (1886–1972).

    Så här skriver Claës Linder: ”Rudolf kan knappast vara mycket mer än 10 år vilket daterar bilden till sekelskiftet 1899-1900. Min far var yngste bror till John (på bilden) som omkom genom drunkning vid Haga Norra i Dreviken sommaren 1906. Jag föreställer mig att korten kan ha tagits vid något speciellt tillfälle, t.ex skulle det kunna vara Judiths och Johns 15-årsdagar som firas”, berättar Claës Linder och påtalar även hur tiden förändrats – kläder och hållning ger ingen känsla av att det är två 15-åringar direkt…

    Annons
    X
    Annons
    X

    Norra Smedjegatan, västra sidan, våren 1968, från hörnet Herkulesgatan mot Hamngatan.

    Foto: Kerold Klang Bild 1 av 1

    Bild 7 av 11

    "Var som en liten stad i staden"

    Norra Smedjegatan, västra sidan, våren 1968, från hörnet Herkulesgatan mot Hamngatan.
    Norra Smedjegatan, västra sidan, våren 1968, från hörnet Herkulesgatan mot Hamngatan. Foto: Kerold Klang

    Iréne Berggren skriver följande efter att ha läst artikeln om Norra Smedjegatan som tidigare publicerats här på bloggen: "Hej! Tyckte det var roligt att hitta en artikel om Norra Smedjegatan. Den har en stor plats i mitt hjärta eftersom jag bodde där som nygift och där i Jakobs församling föddes också vår första son. I texten nämner du bl a Torstenssons skrädderi. Det var min far, Lars Torstensson 1904–1975. Han hade tidigare ett skrädderi på Herkulesgatan innan det byggdes om till parkeringshus. Pappa, som var född i Klara, öppnade därefter på Norra Smedjegatan.

    Här en bild från skrädderiet:

    Annons
    X
    Annons
    X

    Lars Torstensson i skrädderiet.

    Foto: Manne Lind Bild 1 av 1

    Bild 8 av 11

    Lars Torstensson i skrädderiet.
    Lars Torstensson i skrädderiet. Foto: Manne Lind

    Iréne Berggren fortsätter: En bild på min far Lars Torstensson där han sitter i köket bakom skrädderiet. I det köket och rummet intill där jag, min man och vår son fick bo i bostadsbristens Stockholm på 50-talet. Vi bodde där 1956-1957. Där var det också vi fick glädjen att träffa en mängd bohemer, konstnärer, Maja i mjölkaffären, blomsternasarna Åke och Lill-Åke med flera. Det kunde hända under någon kall vinternatt att vi bäddade, åt någon hemlös, på skräddarbordet".

    Annons
    X
    Annons
    X

    "Intellektuella Johansson".

    Foto: Manne Lind Bild 1 av 1

    Bild 9 av 11

    "Intellektuella Johansson".
    "Intellektuella Johansson". Foto: Manne Lind

    Iréne Berggren: Den här bilden visar "Intellektuella Johansson" eller kulturella Johan, som vi kallade honom. Hans namn var Olof Johansson och hedernamnet Intellektuella Johanson fick han av Nils Ferlin. Han kom ofta in på skrädderiet för att värma sig, sitta ner och prata och gärna få en pilsner eller ett glas av pappas maskrosvin. På bilden syns hans eget målade självporträtt, det hänger numera hemma hos mig. Han var nog den siste Klara-bohemen och Lars Madsen gjorde en programserie för radion "Mina universitet" med honom.

    Kvarteret var som en liten stad i staden med mycket varierande innevånare. Många Klarabohemer hade vi förmånen att lära känna. Många av dem visste att hos skräddare Torstensson kunde man alltid knacka på och bli insläppt. Där fanns både en entré för kunderna och en entré in till köket där det kunde vara skönt att komma in och värma sig under den kalla årstiden. När rivningsvågen drog fram över Klara fick pappa en lokal på Nytorgsgatan på Söder. Där blev han kvar till sin död 1975. Jag har läst din blogg och tittat på bilder. Roligt att så många ännu minns vårt gamla Stockholm".

    Tack för den fina berättelsen, Irene. Här kan ni läsa artiklarna om Norra Smedjegatan:

    Annons
    X
    Annons
    X

    Tennstopet 1965.

    Foto: Stadsmuseet Bild 1 av 1

    Bild 10 av 11

    "Stack över till Löwet och tog en öl"

    Tennstopet 1965.
    Tennstopet 1965. Foto: Stadsmuseet

    Patrik A Edgren (född 1936) har också en fin historia: "Fantastiskt roligt att få ta del av bilder och minnen. Arbetade själv i Klara åren kring 1960 som reklamassistent på Gumaelius Annonsbyrå, Fredsgatan 12. Vi hade även en ingång från Jakobsgatan. Intill den ingången låg en enkel matservering som hade epitetet "Snusket". (Sådana ställen har visst funnits lite här och där). Det var dock inget större fel på maten. Mitt över gatan låg "Lövet", d v s Löwenbrau. När de flesta i vår personal drack eftermiddagskaffe var det några av våra herrar som stack över till Löwet och tog en öl istället. Efter jobbet var det några som slank in på "Stopet", d v s Tennstopet på väg hem.

    Apropå kaffe så fanns det på den tiden många s k kaffestugor i trakten runt Drottninggatan, där vi gärna intog förmiddagskaffe med färskt wienerbröd. Ett populärt ställe hette Forsboms Gillestuga och låg ovanpå Frids Foto på Fredsgatan. När det var lunchdags kunde man antingen gå ner i Gumaelius källare och äta filmjölk, smörgåsar etc. Det gjorde dock inte jag.

    Vi hade ett antal näringsställen som vi favoriserade. En stor favorit var den italienska restaurangen Parioli på Regeringsgatan. Där åt vi kanske assietter och varmrätt och avslutade med en Kaptenlöjtnant, om vi var stadda i kassa. Hovmästaren hette Peppino Sperandino av italiensk härkomst. Han var mycket trevlig och var senare med om att lansera pizza i Stockholm.

    På gamla Hamburger Börs hade de en period fina men billiga luncher, som vi också gärna åt. En stämningsfull och tjusig lokal. Någon gång gick vi även till Gamla stan där det fanns en liten restaurang vid namn Röda stugan, en grillbar där man även kunde beställa sprit vid disken. De alkoholiserade tulpanförsäljarna var oförargerliga vad jag minns. De vågade sig ibland in på Gumaelius och kunde sälja några buketter. Ville man efter jobbet mingla till pianomusik så gick man gärna till Windsor en bit bort på Drottninggatan. Där kunde man spana in snygga tjejor. Gumaelius var en trevlig arbetsplats och där jag lärde mig mycket. Byrån drev även sätteri, kemigraf och sterotypi. (Det är mest vi äldre som vet vad man gjorde där)".

    Läs mer om Sofia Gumaelius fantastiska livsverk här:

    Annons
    X
    Annons
    X
    Foto: Privat Bild 1 av 1

    Bild 11 av 11

    Bild från kollektivhuset

    Foto: Privat

    Per Strandberg: "Såg inlägget om kollektivhuset, eller som det också hette Familjehotellet, i Marieberg. Jag bodde på Wennerbergsgatan 6 från den 1 oktober 1956 t.o.m. de första åren på 1970-talet. Skickar ett foto med barnen på Eftermiddagshemmet. Fröken Paula som var föreståndare – det var så vi kallade henne – syns till höger på bilden".

    Stort tack för dessa fina bilder och historier. Om någon av er andra har några spännande bilder eller en historia så är ni välkomna att mejla till mittstockholm@svd.se.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X