Annons

Johan Gardfors:Mörkrummets plötsliga försvinnande

Den digitala fotografin har gjort mörkrummet till en överflödig anhalt i en bilds tillblivelse. Moderniteten har förlorat en av sina viktigaste platser.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Under närmare två sekel var mörkrummet fotografins centrala plats. Idag kan man upprätta en nekrolog över detta fenomen och samtidigt fråga efter denna underbelysta plats fenomenologi.

Det vi idag känner som fotografi är resultatet av flera parallella upptäckter under 1820- och 1830-talen, då pionjärer som Nicéphore Niépce utvecklar den fotokemiska processen som gör det möjligt att framkalla och bevara de bilder som uppvisas i en camera obscura. Fotografins officiella födelsedatum brukar dock dateras till 1839, det år då Louis Daguerres fotografiska metod, daguerrotypin, presenteras för Franska vetenskapsakademien och franska staten tillkännager uppfinningen som en gåva till mänskligheten. Samma år offentliggör Fox Talbot sin kalotypi, en teknik som i likhet med senare mörkrumsarbete innebär en övergång från negativ till positiv bild, och därmed möjliggör kopiering. Som ett gemensamt namn på dessa skilda tekniker stabiliseras så småningom den grekiska nybildningen ”fotografi”, det vill säga ”ljusets skrift”. Denna skrift är redan från början beroende av mörkret. Det fyller kameran och omgärdar förberedelsen och framkallningen av fotoplåtarna. Först med de fotografiska processernas digitalisering har ljusets skrift åter flyttat ut i ljuset.

Annons
Annons
Annons