Annons

Ulf Eriksson:Mörkret tilltar i nya spanska romaner

KRISSTÄMNING De två spanska författarna Cristina Fallarás och Belén Gopegui utforskar på olika sätt ensamhet och beroenden. Medan Fallarás groteska dystopi avbildar det bekanta, närmar sig Gopegui det okända via det igenkännliga.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Litterära verk som till grundansats och genomförande verkar djupt olika varandra kan ändå visa sig vara organiserade kring en och samma estetiska problematik. Två nya spanska romaner erbjuder ett utmärkt exempel på detta. Den 44-åriga Cristina Fallarás stiliserade och brutala roman Últimos días en el Puesto del Este (Sista dagar på den östra utposten, DVD Ediciones, 144 s) iscensätter ett postapokalyptiskt tillstånd i flera bemärkelser, ett geografiskt och psykiskt öde land. Den främmande och skrämmande värld som berättelsen dels inramas av, dels frammanar, blir en allegori över djupt bekanta mänskliga predikament, affekter och passioner. Här har vi att göra med en egendomlig, fantastisk och grotesk värld som avbildar det bekanta.

Under läsningen har både associationer till så kallad kontrafaktisk romankonst och jämförelser med den seriösa spekulativa historieskrivningen – exempelvis böcker som Dennis Showalters och Harold Deutschs (red) ”Om Tyskland segrat” – givit mig en välkommen tolkningsram. Fallarás berättande svänger ibland ordentligt mellan det potentiella och det aktuella.

Annons
Annons
Annons