Annons

Lena Kåreland:Mörkhyade i konsten ingen svartvit historia

”Olympia” anno 1865 och 2013, av Édouard Manet respektive Aimé Mpane.
”Olympia” anno 1865 och 2013, av Édouard Manet respektive Aimé Mpane.

Mer eller mindre rasistiska föreställningar har inte sällan präglat ­skildringar av svarta i den västerländska konsten, men många gånger har syftet också varit att problematisera dessa ideér. En aktuell ­utställning i Paris lyfter fram ”den svarta modellen”.

Under strecket
Publicerad

”Le châtiment des quatre piquets dans les colonies”, Michel Verdier, 1843.

Bild 1 av 3

”Le radeau de ’La Méduse’”, Théodore Géricault, 1819.

Bild 2 av 3

”Une moderne Olympia” av Paul Cézanne, 1873.

Bild 3 av 3

Låt oss leka med tanken att Leonardo da Vincis berömda porträtt av Mona Lisa hade titeln ”Porträtt av en vit kvinna”. Nej, det går inte. Lika omöjligt är det att föreställa sig en utställning med titeln ”Den vita modellen”. Men ”Le modèle noir” – Den svarta modellen – namnet på en nu aktuell utställning på Musée d’Orsay i Paris, köper vi, även om också det uttrycket har rasistiska konnotationer. 

Den parisiska utställningen problematiserar emellertid föreställningar kring och framställningar av svarta, och är i mycket ett pionjärarbete om konstenhistoriens svarta modeller och deras livsöden. De träder nu fram ur anonymiteten, namnges och sätts in i ett historiskt sammanhang. Ljuset riktas självklart även mot (de i huvudsak vita) konstnärerna, skulptörerna och fotograferna. Hur har de förhållit sig till tendenser i tiden, till abolitionism och kolonialism? Sociala och politiska frågor gällande synen på de svarta och deras roll i samhället belyses således parallellt med estetiska aspekter. Perspektivet är internationellt men Frankrike står i centrum. 

Annons
Annons
Annons