Mörk pärla vibrerar av gotisk skräck
Den fiktiva premissen för romanen ”Skallarna” är att boken utgör en ”noggrann återgivning av ett manuskript” funnet på en finsk loppmarknad vid millennieskiftet. Brottstycken av texten har tidigare cirkulerat på nätet, förklarar utgivaren, men först nu får läsaren möjlighet att från början till slut följa författaren MH:s efterforskningar kring den idag oförklarligt bortglömde arkeologen Edvard Ängströms forskningsexpedition i Nordkalotten vid början av 1920-talet.
Med detta anslag skriver Mattias Hagberg elegant in sig i den gotiska traditionen, där det återfunna manuskriptet spelat en central roll alltsedan genrens förstlingsverk, Horace Walpoles ”Borgen i Otranto” (1764), påstods vara en översättning av en obskyr senmedeltida italiensk text. Den gotiska texten är alltsedan dess nära på synonym med en labyrintisk och mångbottnad berättarstruktur där det förflutna bara når oss genom fragmentariska manuskript. Där det inte alltid är tydligt vem som egentligen håller i pennan.