Recension

Tre bröderMorddömda bröders oskuld förblir obevisad

Under strecket
Publicerad
Annons

Sanningslidelse. Ett lika vackert som uppfordrande ord som också manar till försiktighet. Lidelsen finns på varje sida i boken Tre bröder av Christian Holmén och Dick Sundevall om mordet på Radu Acsinia. Genomborrad av elva skott dog den 19-årige Acsinia på golvet i Rinkeby tunnelbanestation i februari 2002. De tre bröderna Orhan, Önder och Özkan Yildiz samt deras kusin Ayhan Yildiz dömdes av såväl tingsrätt som hovrätt för mord.
Med stöd av bland annat vittnen och en förteckning över mobilsamtal dömdes den äldste brodern Özkan till livstids fängelse, mellanbrodern Önder till tio års fängelse medan Orhan och kusinen av hänsyn till deras ungdom fick fyra års sluten ungdomsvård.
När Holmén/Sundevall börjar granska fallet arbetar de utifrån hypotesen att den äldste brodern och mellanbrodern inte har något med mordet att göra utan har fallit offer för domstolarnas fördomar mot invandrare.

De två skriver växelvis i boken. I
sitt avslutande kapitel förklarar Holmén att han ”tror” att de är oskyldiga medan Sundevall förklarar att det är hans ”absoluta övertygelse” att de är oskyldiga. En nyansskillnad som speglar deras olika roller. Det är Holmén som gjort researchen och är reportern medan Sundevall iklätt sig rollen som kommentator.
Ambitionen att se helheten och dra generella slutsatser utifrån det konkreta fallet må vara lovvärd. Men klåfingrigheten att peka med hela pennan och med generella omdömen söka stärka det enskilda fallet får lätt motsatt effekt. En reporter ska inte synas utan synliggöra och låta sakförhållandena tala. Sundevall borde ha gett ut en debattbok.
För drygt tjugo år sedan fick Jan Guillou fram nya omständigheter som friade Keith Cederholm för mordbrand. De senaste åren har vi sett ett antal liknande fall. Pedofildömde ”Ulf”, morddömda Joy Rahman och Jassir Askar har fått sina fall omprövade och friats från långa fängelsestraff. Till listan vill Sundevall och Holmén lägga de två bröderna.
De hävdar
att bröderna var i Gävle när mordet begicks. Bröderna hade morddagen begett sig till Gävle precis som sin lillebror. Men medan lillebror Orhan återvände till Stockholm hävdar bröderna att de stannade kvar i Gävle. I hovrätten tog Orhan på sig mordet och hävdade att hans bröder inte hade med det att göra. Holmén och Sundevall har letat upp vittnen som sett de två äldre bröderna i Gävle dagen efter mordet. Men vad bevisar det? De hade mycket väl kunnat återvända till Gävle efter mordet.
De bägge brödernas mobiltelefoner var enligt polisens utredning i närheten av Rinkeby när mordet begicks. I hovrätten hävdade de åtalade att den ena telefonen var utlånad till lillebror som begick mordet. Mellanbrodern hade glömt sin mobil i en boxningslokal där kusinen hittar den och sedan använder den under mordnatten. Hovrätten ansåg att det var en efterkonstruktion för att fria bröderna och menar att det är styrkt att de hade sina telefoner under mordnatten och därmed inte varit i Gävle. Trots tappra försök, delvis nya
uppgifter och Sundevalls utläggning om hur mobiltelefoner kan vandra från hand till hand lyckas de inte övertyga om denna närmast osannolika slump.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons