Mördaren som Shakespeare missade

Med två kriminalromaner driver Pierre Bayard en litteraturteoretisk tes. Genom att vända såväl Agatha Christie som Shakespeare ut och in vill han tydliggöra att varje läsning av ett verk är subjektiv. Men ligger det inte en motsägelse i att Bayard själv förväntar sig att bli förstådd?

Publicerad
Annons

Den franske litteraturkritikern Pierre Bayard har fått mycket uppmärksamhet i Frankrike för två litteraturteoretiska verk som han skrivit i form av kriminalromaner.
Qui a tué Roger Ackroyd ? (Minuit, 1998) är ett slags omskrivning av ”Dolken från Tunis” av Agatha Christe, där det framgår att det är en helt annan person än den Hercule Poirot pekar ut som är den riktige mördaren.
Enquête sur Hamlet : Le dialogue de sourds (Minuit, 2002) är på samma sätt en omskrivning av Shakespeares pjäs där det visar sig att huvudpersonens far inte alls mördades av sin bror och att pjäsen egentligen framställer ett helt annat drama än vad vi är vana att tro. Vilka personer Bayard pekar ut som mördare ska naturligtvis inte avslöjas här. Däremot kan det vara intressant att ta upp några av de litteraturteoretiska diskussioner Bayard för i sina böcker då han försöker rättfärdiga sina vanvördiga tolkningar. Bayards huvudpoäng är att en texts sanning är en mycket komplicerad historia och att detta blottgörs på ett tydligt sätt i verk som innehåller en mordgåta, eftersom dessa inbjuder läsaren att aktivt tolka texten och att inte låta sig luras av författaren.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons