Annons
X
Annons
X

Moralpaniken är död, länge leve moralpaniken!

DEBATTKLIMAT | FÖRR OCH NU

En drabbning mellan förmynderiets och moralpanikens främste motståndare, Mattias Svensson, och moralens väktare, Siewert Öholm. Upplägget hade hög underhållningspotential. Men när många förväntansfulla samlades för lunchseminarium i Timbros lokaler på Kungsgatan igår visade sig debattörerna vara förvånansvärt överens.

Mattias Svensson har skrivit en rapport för Timbros Medieinstitut i vilken han jämför 80-talets skildring av videovåldet och nutidens debatt om datorspelen. I sin presentation tillstod Svensson att flera av hans förutfattade meningar hade kommit på skam. Han gick i mångt och mycket in i arbetet med rapporten med antagandet att det är samma moralpanik nu som då, men har i sina jämförelser fått revidera sin syn.

Om 80-talets diskussion om videovåldet kännetecknades av en enhetlig och unison förskräckelse så har dagens samtal fler klanger. I jämförelsen mellan
Dagens Nyheter och
Expressen finner Svensson – föga förvånande – fler artiklar av moralpanisk karaktär i Expressen, medan DN visar sig vara en ”mycket datorspelspositiv tidning”.

Annons
X

Därtill har Svensson funnit att det statliga Medierådet har fungerat mer som en balanserande kraft än som en panikpådrivande dito. Inte heller detta var riktigt vad han hade förväntat sig, men han konstaterar samtidigt att ett viktigt skäl till att vi har en mer nyanserad debatt idag sannolikt beror på mängden röster. Naturligtvis kändes moralpaniken mer kraftig och unison förr, i det knappa radio- och tv-utbudet. Medielandskapet ser onekligen lite annorlunda ut idag.

Man anar nästan en besvikelse hos rapportförfattaren, som rentav funderar högt kring om DN inte är lite väl datorspelspositiv, när till och med ”slashasar som inte ens lagar mat själva” skildras som vore de blott en charmig kulturyttring. Jojo. När fan blir gammal blir han moralisk. Och gud köper
Grand Theft Auto ...

Kanske behöver människan moralpaniken på samma sätt som seriehjälten behöver sin ärkefiende, funderar jag. För det blir ju nästan trist när Svensson och Öholm står där och är rörande eniga om att statliga institutioner i den uppfostrande kategorin (som Medierådet och Folkhälsoinstitutet) bör läggas ner. Vad ska en ungdom av idag behöva göra för att ställa till med lite hederlig gammal moralpanik, liksom?

Så lanserar Öholm en egen vinkel, nämligen den att moralpaniken visst lever, fast på andra områden. Han viftar med ett papper med orden ”Bevara äktenskapet – mamma, pappa, barn” och konstaterar förnöjt att ”Nu blev det tyst härinne. Nu fick ni moralpanik.” Öholm förklarar att det var han som hittade på denna slogan. När kampanjtavlor med budskapet sattes upp i Stockholms tunnelbana gick debattvågorna höga och en del SL-anställda hotade med att inte köra tågen. Liknande reaktioner menar han syns så snart påven öppnar munnen eller när någon yppar ordet kreationism.

Moralpanik,
säger Öholm, är när det bara ryms en åsikt i taget. Han har en god och viktig poäng, men det finns en skillnad. Medierådet skapades ur videovåldsdebattens svallvågor. Men mig veterligen har ingen krävt ett råd för att stävja ”hotet från kreationismen”. Så lite vettigare har vi kanske blivit, trots allt.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X