Moraliska dilemman för sportfiskaren

Det är inte alltid lätt att vara en etisk fiskare. Att fånga fisken för att sedan släppa tillbaka den igen är en metod som ökar, men inte heller den är okontroversiell.

Under strecket
Publicerad
Den här gäddan fick kroken utdragen med hjälp av en peang och sattes tillbaka i sjön – så kallat catch and release-fiske.

Den här gäddan fick kroken utdragen med hjälp av en peang och sattes tillbaka i sjön – så kallat catch and release-fiske.

Foto: Dan Hansson
Annons

Den civiliserade sportfiskaren är rädd om fisken och fiskbestånden. Att inte utsätta fisken för onödig plåga är honnörsord, liksom att inte ta upp mer fisk än man kan äta upp. Att dra upp stora mängder kallas kaggfiske eller slaktfiske och brukar inte få tummen upp på Facebooksidor och fiskeforum. Berättelser om fiskare som drar upp hundratals makrillar och sedan inte orkar ta hand om fångsten avskräcker.

När två miljoner svenskar varje år luftar spöna finns risk att bestånden minskar om kaggfisket dominerar. Därför har fiskevårdsområdena ofta begränsningar i form av maximalt antal fiskar och minimimått. I somliga vatten får man inte ta upp någon fisk alls. Ibland kan reglerna förbrylla, exempelvis att en fisk som inte håller tillåtet mått ska sättas tillbaka, även om den är svårt skadad. Regeln finns där för att sportfiskare inte ska ursäkta sig med att fisken är för skadad för att klara sig i vattnet och på så sätt runda begränsningarna.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons