Annons

Ove Bring:Moralen väger tyngre än juridiken

Hur ska moderna stater se på Silverbibeln, Parthenonfrisen och Saddam Husseins pistol? Livrustkammarens utställning ”Krigsbyte” aktualiserar på nytt frågan om stulna kulturföremål ska betraktas som stöldgods och återlämnas till ”mer rättmätiga” ägare.

Under strecket
Publicerad

I trettioåriga krigets absoluta slutskede, natten till den 16 juli 1648, lyckad de svenska trupperna i skydd av mörkret klättra över murarna till den inre delen av Prag. Nästa morgon är den gamla kungaborgen Hradschin och därmed den avlidne kejsar Rudolfs skattkammare i svenska händer. Drottning Kristinas direktiv är klara: ”Glöm ej att skicka mig biblioteket och de rariteter som finns i Prag; detta är det enda som jag bryr mig riktigt om.”

De svenska soldaterna har bråttom. Enligt dåtidens internationella normer får man ej transportera krigsbyten sedan ett fredsavtal väl kommit till stånd och fredsförhandlingar pågår. Äganderätten till bytet är säkrad först när föremålet ifråga förts över till segrarens territorium.
**
Det svenska Pragbytet **blev omfattande. De mest kända klenoderna är Silverbibeln (numera förvarad på Uppsala universitetsbibliotek) och Djävulsbibeln (på Kungliga biblioteket i Stockholm). Allt som allt överfördes 780 föremål till Sverige, där­ibland betydande konstskatter som idag ingår i Nationalmuseums samlingar. Lagligheten i allt detta erkändes indirekt av Westfaliska freden som hösten 1648 strök ett streck över vad som förstörts och vad som tagits.

Annons
Annons
Annons