Annons

Gloria BellMoore och Turturro ren njutning i ”Gloria Bell”

Både Julianne Moore och John Turturro har tillgång till oroliga energier i outtömliga mängder.
Både Julianne Moore och John Turturro har tillgång till oroliga energier i outtömliga mängder. Foto: Jaimie Trueblood/Lucky Dogs

För Gloria, skild sedan tolv år, börjar en känsla av tomhet stadigt expanderar. Var det så här det blev? Då träffar hon Arnold. Båda är försedda med en uppsättning bagage, hans betydligt tyngre än hennes. ”Gloria Bell” är både tillstånd och berättelse.

Under strecket
Publicerad

Julianne Moore.

Foto: Hilary Bronwyn Gayle/Lucky Dogs Bild 1 av 1

Julianne Moore och jag är lika gamla sånär som på några veckor. Hennes rollfigurs slentrianmässiga, mer eller mindre mekaniska, dejtande är, föreställer jag mig, en vemodig verklighet för många frånskilda i min generation, liksom den gradvis djupnande ensamheten.

Gloria Bell är skild sedan tolv år tillbaka, bor ensam i en alldeles vanlig lägenhet i Los Angeles, tar bilen till det alldeles vanliga kontoret, sjunger med entusiasm men med aningen svajig tonträff till de låtar som radion matar ut. Hon har en stökig granne på våningen ovanför; hon har en snyltgäst i form av en hårlös katt som hon knappt orkar sjasa ut längre. Hon umgås med sin son och sin dotter, verkar ha fin kontakt med bägge, men de har ju sina egna liv och sina egna bekymmer och kan inte helt fylla hennes behov av närhet. Mellan raderna mer än anar man hur en känsla av tomhet stadigt expanderar. Var det så här det blev?

Annons
Annons
Annons