Ensam och EsmeraldaMontelius pjäs får världen att sväva

Emma Mehonic och Rasmus Luthander.
Emma Mehonic och Rasmus Luthander. Foto: Klara G

Visst duggar det lätt av fyndiga Bergman-referenser i Martina Montelius nya pjäs ”Ensam och Esmeralda”. Men framför allt dyker texten och spelet rakt ned i barnets hudlösa övergivenhet, skriver Karin Helander.

Under strecket
Publicerad
Annons

En ensam, bleksiktig, drömmande pojke lever i faderns tukt och förmaning. Fantasin bär gossen genom barndomen, blir till bilder som formar berättelser. Martina Montelius ”Ensam och Esmeralda”, för barn (från 9 år) och vuxna, har premiär under Dramatens Bergmanfestival. Visst duggar det lätt av fyndiga Bergman-referenser, men Montelius makalöst mångskiktade text dyker rakt ned i barnets hudlösa övergivenhet och beroende av en förtryckande vuxenvärld.

Pjäsen sprakar av yster poesi och nyfiken ordglädje. Pojken Ensam har en egensinnig mormor som visar en värld bortom hemmets blytunga glädjelöshet. Fantasin kan besvärja och förvandla. Den högtflygande cirkusflickan Esmeralda blir hans musa i skapandet.

Annons
Annons
Annons