Recension

Känna mönsterMönstret känns igen i Gibsons spegelvärld

Vilka blir de långsiktiga följderna av alla piratkopierade modeaccessoarer? Finns det på sikt verkligen anledning att betala låt oss säga 5 000-6 000 kronor för en väska med ett mönster som reproduceras i en sådan mängd över hela världen att man tröttnat på det redan efter några veckor?

Under strecket
Publicerad
Annons

Cayce Pollard, huvudpersonen i William Gibsons nya roman Känna mönster har den egenheten att hon reagerar rent patologiskt på vissa logotyper. Luis Vuitton-mönster, Michelin-gubbar - för att nu inte tala om Tommy Hilfigers logotyp - försätter henne i ett lika akut som elakartat sjukdomstillstånd. Detta gör henne - paradoxalt nog - väl skickad att arbeta med just marknadsföring - den andra sidan av hennes ”handikapp” är nämligen att hon reagerar lustfyllt när hon ser helt nya tendenser i gatumodet. Förmågan att just igenkänna mönster har gjort henne till en av världens mest efterfrågade
designkonsulter.

När så Cayce som privatperson blir fullkomligt besatt av ett filmklipp som hon hittar i ett diskussionsforum på internet, är det inte konstigt att ett stort maskineri sätts igång. För det multinationella företag där hon är anställd framstår den anonyma sekvensen som århundradets marknadsföringstrick, och det blir Cayces uppgift att leta reda på upphovsmannen. Av den anledningen anträds en rad resor mellan en rad kontinenter. Och Cayce visar sig snart vara ett instrument i händerna på olika globalt verksamma, maffialiknande nätverk, där det in i det sista framstår som omöjligt att avgöra vem som är vän och vem som är fiende, och vem det egentligen är som drar i trådarna.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons