X
Annons
X
Recension

Modet att skriva vackert

TRADITIONALIST Håkan Sandell utmanar med en diktsamling som hävdar poesin som skicklighet och hantverk. Här har vi en poet som inte skäms för att sjunga – det är underbart att läsa honom, skriver Tommy Olofsson.

Medan mycket annat i den samtida svenska poesin framstår som darrhänt verbalt plockepinn, finns i Oslo en svensk bard som tar djupa andetag och fyller hela bröstkorgen med stora och vackra ord.
Håkan Sandell har nu i två decennier framstått som en av de oböjligt inopportuna avvikarna i vår poesi. Det finns flera. Vill man läsa originella författare, ska man lägga undan kriminalromanerna och istället läsa lyrik. Det är ingen åsikt utan en sanning. Så är det.

Hos Sandell möter man en kärlek till gammaldags skönskriveri, till rim och reson och ibland nästan barockmässigt ciselerade metaforer. Visst händer det att han slarvar med interpunktionen och att han oftast nöjer sig med halvrim, liksom för att inte överdriva den estetiska offensiven och troheten till gammalt hedervärt hantverkskunnande, men det hindrar inte att det är underbart att läsa honom.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X