Annons

”Oj, vad jag trodde jag visste en massa när jag var 59”

Patricia Tudor-Sandahl, författare och terapeut, drar storpublik när hon pratar om modet att möta den tid i livet som innebär minskad kraft, krämpor och rynkor i spegeln. Men åldrandet handlar också om värdet i att ha livserfarenhet och att aldrig bli färdig som människa.

Under strecket
Publicerad

Patricia Tudor-Sandahl, 78, är i vad som kallas den fjärde åldern: ”Då man har arbetslivet bakom sig och en ny horisont mot åldrandet inom synhåll. Man tänker tankar om vad man vill lämna i arv och vilket ansvar vi har för själens avtryck.”

Foto: Allis Nettréus

Patricia Tudor-Sandahl, 78, är i vad som kallas den fjärde åldern: ”Då man har arbetslivet bakom sig och en ny horisont mot åldrandet inom synhåll. Man tänker tankar om vad man vill lämna i arv och vilket ansvar vi har för själens avtryck.”

Foto: Allis Nettréus
Patricia Tudor-Sandahl, 78, är i vad som kallas den fjärde åldern: ”Då man har arbetslivet bakom sig och en ny horisont mot åldrandet inom synhåll. Man tänker tankar om vad man vill lämna i arv och vilket ansvar vi har för själens avtryck.”
Patricia Tudor-Sandahl, 78, är i vad som kallas den fjärde åldern: ”Då man har arbetslivet bakom sig och en ny horisont mot åldrandet inom synhåll. Man tänker tankar om vad man vill lämna i arv och vilket ansvar vi har för själens avtryck.” Foto: Allis Nettréus

Hon tänkte att kanske 40–50 kommer och lyssnar. Församlingen hade satsat på det dubbla. Men när 78-åriga Patricia Tudor-Sandahl skulle börja var hela stora Kungsholms kyrka mer än fullsatt. Nästan 500 personer ville höra henne prata om ”Modet att åldras”.

Annons
Annons
Annons