Annons
Recension

Det vita huset i SimpangModersuppgörelse på tonsäker prosa

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Förra året såg en liten men tydlig ström av böcker med postkolonial tematik förena sig med den övriga bokströmmen. I Hanna Nordenhöks andra roman, ”Det vita huset i Simpang”, tar sig författaren an det nederländska koloniala förflutna, då spelplatsen är förlagd till dåvarande Nederländska Ostindien, numera Indonesien, under ett antal år på 1930- och 40-talen. Där hamnar en ung svensk kvinna, i boken kallad Moeder, efter att ha gift sig med en holländsk sockerhandlare.

På ytan finns det flera saker som påminner om Nordenhöks debutroman från 2011, ”Promenaderna i Dalby Hage”. Båda böckerna ser en nutida kvinnlig jagberättare som utforskar berättelser kring sin mor och mormor. Mormödrarna är på båda ställena kvinnor med ett konstnärligt uttrycksbehov, som sakta kvävs under omständigheternas tyngd. I båda romanerna spelar kvarlämnad dokumentation som tolkas och avkodas en central roll, och så gör även symbiotiska relationer mellan mödrar och döttrar. Även familjelivets alldeles speciella sorts svek och förräderier har sin plats i den nya romanen, liksom i den förra.

Annons
Annons
Annons