Annons
X
Annons
X

”Moderskapet håller på att utplånas”

HEMMA BÄST? Är hemmafruns återkomst ett slags kvinnokamp – ett sätt att uppgradera mammans och barnens värde? Absolut, tycker Madeleine Wallin, organiserad hemmaförälder. Lika säker är inte journalisten och författaren Rebecka Edgren Aldén. Hon har har sett hur illa det kan gå.

(uppdaterad)
[object Object]
Madeleine Wallin, 44 år, är ordförande i Haro (Riksorganisationen för valfrihet, jämställdhet och föräldraskap). Rebecka Edgren Aldén, 38 år, är journalist och har skrivit boken Skriet från kärnfamiljen tillsammans med Tinni Ernsjöö Rappe. Foto: TOMAS ONEBORG, JESSICA GOW, ROBERT HENRIKSSON

– Moderskapet håller på att utplånas i Sverige. Det är inte längre något värt.

Det säger Madeleine Wallin, förälder till fem barn och ordförande I Haro, Riksorganisation för valfrihet, jämställdhet och föräldraskap, som driver hemmaföräldrars frågor.

– Jag känner så mycket för barnet. Att ta hand om ett barn är att släppa fokus på sig själv totalt och fullständigt. Jag tror att det är lättare för kvinnor att göra det, som har haft barnet inuti sig. Men att moderskapet är något unikt, betyder inte att faderskapet inte är det.

Annons
X

Själv har Madeleine Wallin varit hemmaförälder i tio år.

– När jag väntade mitt fjärde barn fick jag nog en dag och kände att det här fungerar inte. Då jobbade jag halvtid, min man heltid och barnen gick på dagis, men varken vi eller barnen mådde bra. Det var inget gemensamt beslut, jag bestämde mig bara, det var ren självbevarelsedrift.

Sedan dess har hon varit aktiv i frågor som rör hemmaföräldrar.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Vi är så styrda av samhället som säger vad som är bäst för våra barn så vi gör inte medvetna egna val. Vi föder barn med två års mellanrum för då får vi behålla samma föräldrapeng som med första barnet. Det handlar hela tiden om ekonomi, säger Madeleine Wallin som menar att det är föräldrarnas ansvar och rättighet att fostra sina barn.

    Som ordförande i Haro möter hon skiftande åsikter om organisationen.

    – Många anser att vi inom Haro är gammaldags, konstiga och dagishatare. Men vi är inte emot dagis. Däremot tycker vi inte att barnen har behov av att vara där förrän de är 3-4 år. Ett litet barn behöver närhet och trygghet och det går inte att byta ut föräldrar mot dagisfröknar – de kan inte känna kärlek till ditt barn som du kan och vill du verkligen att dina barn ska präglas av någon som du inte känner? undrar Madeleine Wallin.

    Hon förklarar att hon genom Haro arbetar med jämställdhetsfrågor, barn och deras behov.

    – Jag tycker att det är löjligt att prata om att föräldrarna ska dela lika på barnets första år. Prata om 18 år i stället och dela den tiden. Haro är för jämställdhet men det får inte gå ut över barnens behov. Behöver barnen en eller båda sina föräldrar hemma i några år, borde arbetsmarknaden bli mer familjevänlig och flexibel för att kunna möta det.

    Men kan det inte vara en kvinnofälla att vara hemmafru?

    – Nej, då anser man att det inte är värt något att vara hemma med sina barn. Kvinnor har valt det här i alla tider och i dag är det högst frivilligt – människor väljer inte att gå emot det politiskt korrekta bara så där. Och är det kvinnans val det är fel på eller samhället? Jag tror dessutom att även män vill vara hemma, men kvinnor vill det mer. Och män är så snälla, verkligen. Kvinnor styr och ställer och tar för sig och männen anpassar sig.

    Inom Haro råder lite delade meningar kring vårdnadsbidragets utformning och storlek. Men idén att den som är hemma med sina barn ska få någon form av ekonomisk ersättning från samhället är man för.

    – Det är ju rimligt att barns omsorg kostar lika mycket. Man borde även vara berättigad till pensionspoäng när man tar hand om sina barn eftersom vi ser det som ett arbete. Det finns ett samhällsekonomisk värde i att jag och min man har uppfostrat fem trygga och ansvarstagande barn.

    Haro har även jobbat internationellt i flera år. Madeleine Wallin är nybliven ordförande i en europeisk organisation för obetalt hemarbete (European Federation of Unpaid parents and carers at home), som har 16 medlemsländer. Haro är även, som enda svensk representant, med i projektet Familyplatform som initierats av EU-kommissionen och som ska ta fram forskningsunderlag kring vad familjer behöver för att må bra.

    – I Europa är synen på kvinnan och familj annorlunda, där är barn viktigt och moderskapet värderas mycket högre. Samtidigt har kvinnor inte samma valmöjligheter där eftersom barnomsorgen är dåligt utbyggd, säger Madeleine Wallin.

    Hon är för att det finns olika barnomsorgsalternativ i Sverige men önskar att även hemma­föräldersalternativet ska vara lika accepterat och ekonomiskt sanktionerat som de andra. Själv har hon fostrat sina fyra söner och sin dotter till att respektera det arbete som utförs i hemmet.

    – Det är ett viktigt jobb. Och förr var det ingen som såg ned på de kvinnor som jobbade hemma.

    Hon är också öppen med att livet som hemmaförälder har många baksidor.

    – Man får dålig ekonomi eftersom samhällets stöd i det närmaste varit obefintligt. Man kan bli otroligt uttråkad ibland och man får aldrig bekräftelse för det man gör. Det är dessutom ett ensamt och svårt arbete, säger Madeleine Wallin.

    Men vinsterna – mycket tid med barnen, att verkligen lära känna dem och följa med i deras utveckling – överväger, menar hon. Och även om hon tog beslutet att bli hemmaförälder på egen hand, mot makens vilja, har de i  dag en gemensam syn att prioritera barnen.

    ”Man ska inte vara beroende”

    – 80-talistmammor pratar helt öppet om att de drömmer om att bli hemmafruar. Jag tror det på ett plan är en revolt mot oss 70-talister, de tycker att vi är för karriärstyrda, säger Rebecka Edgren Aldén, journalist och författare.

    – På många sätt är det en sund revolt: att inte jobba heltid, att uppvärdera familjen och satsa på vintage och compact living. Men faran är att kvinnorna blir hemmafruar och att männen jobbar.

    Varför är det en fara?

    – Jag tycker att det är viktigt att ha en egen försörjning och klara sig själv. Man ska inte vara beroende av en annan person. Det påverkar dessutom hela samhället eftersom vi räknar bort kvinnorna – de föder barn, vabbar och jobbar deltid – vilket leder till att kvinnor diskrimineras i arbetslivet.

    – Är kvinnorna hemma måste papporna jobba mer för att det ska gå runt, vilket drabbar barnen som har rätt till båda sina föräldrar. Dessutom ökar risken för skilsmässa bland dem som lever ojämställt och det är papporna som blir förlorarna i vårdnadstvister eftersom de har haft mindre kontakt med sina barn.

    På sitt arbete som redaktionschef på M–Magasin får Rebecka Edgren Aldén brev från kvinnor som varit hemmafruar i hela sitt liv och som inte klarar sig ekonomiskt när mannen lämnat dem, eller som vill lämna sin man, men inte har råd att göra det.

    – Jag tror att det är bättre att vara tillsammans för kärlekens skull, och inte för att man är ekonomiskt beroende.

    Hon vill inte moralisera över hur enskilda par väljer att göra i sina liv.

    – Men ofta väljer vi likadant eftersom vi följer de mönster och den struktur som finns i samhället. I dag finns det pappor som inte berörs av att få barn – en av fem pappor tar inte ut några föräldradagar alls och småbarnspappor är de som jobbar mest övertid av alla i samhället.

    - - -

    Om i stället båda föräldrarna går ner i arbetstid och blir föräldrar på lika villkor kommer samhället att ta hänsyn till det och bli mer jämställt och barnvänligt, tror Rebecka Edgren Aldén. Att ge en ekonomisk ersättning, som vårdnadsbidraget eller hela dagispengen, till den förälder som väljer att vara hemma med sina barn är hon helt emot.

    – Så länge vi lever i ett könsuppdelat, ojämställt samhälle så handlar det om ett bidrag till hemmamammor och jag tror bara att det konserverar könsrollerna. Och jag är emot en nedmontering av barnomsorgen.

    – Våra mödrar stod på barrikaderna på 70-talet för att fixa förskola för att vi kvinnor ska kunna gå ut att tjäna pengar. I dag har många glömt bort den kampen och det finns krafter som vill tillbaka till något annat, till 50-talet. Vill du vara hemma med dina barn? Bra, var det! Men jag tycker inte det ska bekostas av staten.

    Kan du själv känna dig sliten av att yrkesarbeta och vara förälder?

    – Absolut. Självklart. Jag är lockad av att gå ner i tid och ha längre semester. Och visst var det sorgligt för mig att gå tillbaka till jobbet efter föräldraledigheten, men jag och min man ville att även han skulle vara föräldraledig lika länge. Jag tycker att det är bättre att vi kämpar för en arbetstidsförkortning för alla småbarnsföräldrar i stället för att kvinnor ska ge upp hela sitt yrkesliv.

    Mia Sjöström

    Annons
    Annons
    X

    Madeleine Wallin, 44 år, är ordförande i Haro (Riksorganisationen för valfrihet, jämställdhet och föräldraskap). Rebecka Edgren Aldén, 38 år, är journalist och har skrivit boken Skriet från kärnfamiljen tillsammans med Tinni Ernsjöö Rappe.

    Foto: TOMAS ONEBORG, JESSICA GOW, ROBERT HENRIKSSON Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X