X
Annons
X

Mats Björkin: Moderniteten formade sitt eget ljudlandskap

Det påstås ofta att den moderna tiden är (eller var) en visuell epok, att seendet var det viktigaste sinnet. Det råder förvisso ingen brist på referenser till seende och visualitet i litteratur och bildkonst under andra halvan av 1800-talet, eller under 1900-talet. Bland annat i dessa spalter har redogjorts för den forskning som utifrån framväxten av filmmediet studerat den "visuella kultur" som många har lyft fram decennierna kring sekelskiftet 1900.

Att det finns goda skäl för den omfattande visualitetsforskningen är det inte så mycket att säga om. Däremot har denna forskningsinriktning blivit så omfattande att det vore intressant att sätta in visualitetsforskningen i ett vetenskapssociologiskt och institutionellt sammanhang. Det är uppenbart att "bilden" och "seendet" inte har stått "texten" och "läsandet" långt efter i social och kulturell status under den tid som man betecknar som modern. Det går nog heller inte att förringa betydelsen av att den konstnärliga modernismen så tidigt ägnade bilden, och relationen mellan text och bild, så mycket energi. Motsvarande ställning för bilden har varit mycket tydlig i de icke textorienterade humanvetenskaperna under de senaste decennierna.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X