Annons

Jöran Mjöberg:Modernister reagerade mot profitlystnaden

En ny bok kartlägger modernismen i USA under det tidiga 1900-talet, med tonvikt på korsbefruktningarna mellan konstarterna. Modernismen kan ses som en besinningens och fördjupningens epok – kulturens reaktion mot materlialismen.

Under strecket
Publicerad

Bland de många konstnärsnaturer som i USA under perioden 1900-1940 sökte hävda ett modernistiskt program för litteratur, måleri, musik, fotokonst var Man Ray en av de mest centrala. Ibland hans mest slående och representativa verk ser jag för mig hans målning från trettiotalets början, ”A l'heure de l'observatoire - Les amoureux”, med en väldig, skön kvinnomun som breder sig över ett lite romantiskt landskap och mot en vattrad himmel. Man Ray har kallats för en breather, en som inandas, och han var verkligen en mästare i att kunna andas in tidens impulser. Som surrealist och ende amerikan som var dadaist var han fascinerad av drömmar och drömtolkning och alternerade mellan måleri och fotograferingskonst. I hans program ingick att vara speciellt intresserad av att gestalta idéer i sitt måleri snarare än att syssla med den fysiska sidan av hantverket. Han grundade en vänskap med den franske kompositören Edgard Varèse, anhängare av Le Corbusiers stränga arkitekturideal och i seklets tidigare år den ende modernistiske immigranten i USA:s musikvärld. Det var Varèse som deklarerade att ljud är en musikalisk störning och att musik är organiserat ljud, och han möttes av beundran från bland andra Stravinskij.

Efter att ha vunnit berömmelse i sitt hemland for Man Ray år 1921 till Paris, där han övertog en lägenhet från själve Tristan Tzara och direkt hamnade på middag med en kräsen grupp herrar som bestod av modernisterna Breton, Éluard, Aragon och Soupault. Deras barnsliga uppsluppenhet förbluffade honom sedan han i New York hos de franska immigranterna Duchamp och Picabia hade mött en lite mera stadgad form av dadaism.

Annons
Annons
Annons