Recension

Den osynligeModern polisroman riskerar att missförstås

Under strecket
Publicerad
Annons

Mats Wahl har skrivit en intressant modern polisroman som skildrar ett utsnitt av dagens verklighet. I Den osynlige har han helt skrivit sig bort från sina didaktiska, uppfostrande texter - även om boken säkert kommer att användas i skolan för att diskutera rasism, nazism och våld. Brombergs förlag säljer den som ”en spännande och brinnande aktuell ungdomsroman om dagens Sverige.”
Att boken läses i skolan rymmer en problematik, eftersom Mats Wahl har valt att skriva utan tydligt moraliskt ställningstagande. Självklart kan man inte invända mot detta. I klassrummet kan det dock få konsekvenser som jag återkommer till. Wahl ställer samma frågor i sin ungdomsroman som dagens allvarligt syftande polisromaner och polisfilmer gör. Det är alltså en tidstypisk text som liknar böcker av Håkan Nesser och Henning Mankell, där poliserna har tolkningsföreträde. Wahls polis är lika uppgiven som Nessers och Mankells poliser vad det gäller samhällets (o)förmåga att agera. Med detta uppgivna förhållningssätt finns det risk för att man öppnar för de krafter som texten egentligen ifrågasätter. För vad kritiserar ultrahögern och rasisterna annat än det som de uppfattar som demokratins slätstrukenhet? När en text använder otydligheten som kritiskt redskap är risken stor att den missförstås. Mot mitt resonemang kan man ställa författarens frihet, visst. Marknadsföringen ansvarar dock förlaget för. Denna bok uppenbarar åter ungdomsbokens dilemma - handlar det om skön konst eller pedagogiska verktyg?

Annons

Boken ligger rätt i tiden med pojken med söndersparkat ansikte och blödande mjälte i en vanlig förort. Historien utspelar sig under ett dygn och den osynlige förblir osedd, även om han är närvarande. Pojken, Hilmer Eriksson i klass 9 A, försvann på lördagskvällen och nu är det måndag. Polisen Harald Fors, som utreder försvinnandet, är liksom Nessers och Mankells poliser, frånskild, men lite piggare. Även Wahl skildrar en detaljerad vardaglighet. Hans berättarteknik är omständlig, varje moment blir enahanda och det gör berättelsen outhärdlig. Fiktionen kommer plågsamt nära verkligheten genom sin vardaglighet. Det är skickligt! Detta skulle kunde hända var som helst, och allt är som vi förväntar oss. Här finns vanliga människor, både de som reflekterar och inte gör det. Wahl utnyttjar fördomarna - de goda har fina familjer och förövarna trasiga - för att få läsarna att reflektera över förhållandet mellan fördomar och verklighet. Detta är ytterligare ett exempel på Wahls kluvna förhållningssätt - det är möjligt att missförstå texten. Det går att läsa att vuxna är idioter och att Fors därför har givit upp. Han har dock inlevelseförmåga - men tyvärr finns det mycket lite i texten som uppfordrar till en empatisk läsart.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons