Fredrik Svenaeus:Modern jakt på autentiskt liv sker i samvaro

Rousseau var tidigt ute med tankar kring det autentiska livet och har följts av såväl existentialister som terapeutiska tänkare. Många har fastnat i en navelskådande strävan, men i dag finns det teorier som knyter det personligt sanna till det socialt ansvarsfulla.

Under strecket
Publicerad
Annons

I sitt filosofiska huvudverk ”Varat och tiden”, utgivet 1927, laborerar Martin Heidegger med två olika sätt för människan att förstå och iscensätta sin existens: egentligheten och oegentligheten. En annan möjlig översättning av Eigentlichkeit vore ”autenticitet”, som förvisso missar en del av de betydelser Heidegger vill blottlägga genom sitt ordval (”egentlighet” syftar såväl på det äkta som på det egna), men stämmer bättre överens med gängse språkbruk. Heideggers grundläggande idé är att det mänskliga livet visserligen alltid är individualiserat (”je meines”), men i sin oundvikliga samvaro med andra också sugs upp i en anonym offentlighet som han kallar ”mannet” (”das Man”). Vi säger och gör som ”man” säger och gör i stället för att tillägna oss de möjligheter som finns i en självständig förståelse. Vi flyr från den hemlösa och kusliga insikten att vi själva måste skapa meningsfullheten i våra liv, till ett ängsligt och ytligt pysslande med trivialiteter som lugnar och tillfredsställer oss för stunden, men inte borgar för någon djupare förståelse. Vi gör som man gör: går upp i karriären, förvärvandet av ägodelar och tidsfördriv och pratar på om det som man pratar om, vare sig det rör sig om jobbet, idrott, politik, kändisar eller det senaste tv-programmet.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons