Annons

En sommar med HomerosModern äventyrare på antika äventyr

Byst av Homeros samt författaren och äventyraren Sylvain Tesson.
Byst av Homeros samt författaren och äventyraren Sylvain Tesson. Foto: Matt Dunham/AP, Creative commons

Den franske äventyraren älskar Homeros och tecknar ett passionerat porträtt av den grekiske diktaren och hans äventyr. Men Tesson glömmer att ett riktigt bra verk inte behöver speglas i vår egen tid.

Under strecket
Publicerad

Motiv ur ”Iliaden”.

Foto: TT Bild 1 av 1

En sommar med Homeros

Författare
Sylvain Tesson
Genre
Sakprosa
Förlag
Bokförlaget Atlantis

Översättning: Jan Stolpe. 247 s.

2017 fick äventyraren och författaren Sylvain Tesson ett förslag. Den franska radiokanalen France Inter, som under flera somrar sänt den populära essäserien ”En sommar med” om författare som Proust, Montaigne, Baudelaire och Machiavelli, ville nu ge lyssnarna en sommar med Homeros. Kunde Tesson tänka sig att skriva något om honom?

Ett år senare var Homerosporträttet färdigt och blev i likhet med France Inters tidigare sommarsatsningar omvandlad till en bok som snart också blev en bästsäljare. Denna bok ges I höst ut på svenska av bokförlaget Atlantis (som tidigare gett ut ”En sommar med Montaigne”, ”En sommar med Proust” och ”En sommar med Baudelaire”), i en rik och säker översättning av Jan Stolpe.

Idén att låta Homeros två klassiska hjälteberättelser ”Iliaden” och ”Odyssén” tolkas av en äventyrare i vår tid är på sitt sätt rätt smart. En man som Tesson, som vigt en stor del av sitt liv åt att göra sådant som att korsa Island på motorcykel, krypa runt i Borneos grottor, fotvandra i Himalaya och tillbringa ett vinterhalvår ensam i en hydda vid Bajkalsjöns strand, har förstås en alldeles särskild känsla för vad det innebär att vara underställd naturens krafter. Dessutom har han skrivit en rad prisbelönade böcker om sina äventyr, däribland ”Dans les forêts de Sibérie”, och är på det hela taget en friluftsmänniska ovanligt rik på lärda referenser.

Annons
Annons

Motiv ur ”Iliaden”.

Foto: TT Bild 1 av 1

Det märks att Tesson är mån om är att slå så många broar det bara är möjligt mellan då och nu.

Tesson och Homeros visar sig också mycket riktigt vara en match made in heaven. Tesson inte bara gillar, han älskar Homeros, och det är den kärleken – all den energi han lyckas hämta ur de antika verken och förmedla till dagens läsare – som blir den största behållningen med boken.

Tesson går både ömsint och noggrant igenom berättelsernas händelseförlopp, beskriver och förklarar gudarnas betydelse, hjältarnas personligheter, krigets orsak och hemvändandets faror. Han pekar på den antika människans världsåskådning och den grekiska geografins betydelse för Homeros tankevärld, och rör sig hela tiden ledigt mellan citat och tanke. Ofta refererar han till andra böcker, filmer, historiska och samtida fenomen för att göra sina exempel levande. Dessutom är han är duktig på att formulera kärnfulla, oväntade bilder och drastiska oneliners: ”Att öppna ’Iliaden’ och ’Odyssén’ är som att läsa en dagstidning”, ”’Odyssén’ är den sämsta handbok i segling som publicerats i mänsklighetens historia” – och så vidare.

Motiv ur ”Iliaden”.
Motiv ur ”Iliaden”. Foto: TT

Det märks att Tesson är mån om är att slå så många broar det bara är möjligt mellan då och nu för att bevisa hur evigt aktuella Homeros verk är. Det trojanska kriget jämförs med krigen i Mellanöstern, klick- och Facebook-samhället med den grekiska hjältens helt annorlunda prioriteringar (läs: ”Ingen grekisk hjälte behöver en hemsida”). Häftigast av dessa jämförelser är nog den mellan vår tids miljöförstöring och naturens vrede över människans måttlösa beteende så som den skildras i ”Iliaden” när floden Skamandros rasande stegrar sig mot hjälten Achilleus och svämmar över sina bräddar för att hejda hans vettlösa framfart.

Annons
Annons

Men så finns också de där underligt grova förenklingarna; påståenden som bara är skumma. Tesson må vara en människa för vilken uthållighet och fysisk styrka varit avgörande egenskaper i krävande situationer (som han själv försatt sig i), men hur står de sig egentligen som utgångspunkt för en modern civilisationskritik?

Vad menar han med det? Och oavsett vad han menar: skulle det vara ett skäl till att läsa Homeros?

På ett ställe skriver han: ”För djur som för människor gäller: var och en har sin plats i byggnaden. Somliga är starkare, vackrare, mer begåvade än andra, ädlare, mer lämpade. Och om vargen slukar kvigan är det därför att naturen har tillåtit detta öde.” På ett annat: ”Att vara ett offer – det är målet för dagens hjälte! Att bli den bäste av alla var målet för Homeros hjälte.”

Vad menar han med det? Och oavsett vad han menar: skulle det vara ett skäl till att läsa Homeros?

Nej, meningen med att läsa ”Iliaden” och ”Odyssén” i dag behöver inte formuleras på bekostnad av vår egen tid. Verken måste inte ens speglas i vår egen tid, även om det kan ha sina pedagogiska poänger, och framför allt ska de inte betraktas som facit. Ett riktigt bra verk är bra för att det undandrar sig alla definitiva tolkningar.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons