Moderaterna kan göra skillnad

Under strecket
Publicerad
Annons

De apatiska flyktingbarnen fortsätter att skava mot samvetet. Frågan vill inte försvinna, hur gärna regeringen än skulle vilja att den gjorde det. Barnen är det levande beviset på den nuvarande migrationspolitikens misslyckande.
I går presenterade regeringens utredare en första rapport om de apatiska barnen. Men upplägget inbjuder till kritik. ”Hela hanteringen av de apatiska barnen, från början till slut, har präglats av misstänksamhet”, konstaterade riksdagsledamoten Anne-Marie Ekström i en kommentar (fp). ”Hela tiden kommer det insinuationer att barnen simulerar eller är drogade. Det sätt som utredningen utformats på tyder på att regeringen är oförmögen att se på depressiv devitalisering som ett sjukdomstillstånd.” Säkert måste utredandet fortsätta. Men under tiden finns barnen här ibland oss. Få betvivlar att de har de svårt, oavsett vilken etikett vi ska sätta på deras tillstånd.
I fall efter fall ställs svensk migrationspolitik inför överraskande utmaningar. Måste det vara så?
I lagparagraferna
blir utrymmet för humanitet och flexibilitet begränsat. Det går inte att komma ifrån. Lagarna måste präglas av tydliga principer som gör rättstillämpningen säker och någorlunda förutsägbar. Det hör till i ett rättssamhälle. Vi kommer aldrig att få en flyktinglagstiftning som på förhand garanterar en human hantering av varje tänkbar situation eller varje enskilt fall. Men allt behöver faktiskt inte skötas inom ramen för asylpolitiken. Vi skulle kunna montera in en säkerhetsventil, som kan lätta på trycket i migrationssystemet. Ökade möjligheter till arbetskraftsinvandring skulle kunna vara en sådan ventil.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons