Annons
X
Annons
X

Moderat dominans är ett hot mot alliansen

Strävan efter samförstånd inom regeringen gynnar bara det största partiet. Vi kristdemokrater får sällan äran för de reella skillnader vi gör i regeringen. Att Moderaterna tycks nöjda med att dominera, gör att vi vill att KD tar initiativ till att omförhandla samarbetet och ställer högre krav på att få igenom den egna politiken. Det skriver Sara Skyttedal, förbundsordförande för KDU.

Alliansens fyra partiledare samlade vid ett besök i Göteborg i september.
Alliansens fyra partiledare samlade vid ett besök i Göteborg i september. Foto: ADAM IHSE/TT

BRÄNNPUNKT | BORGERLIGT SAMARBETE

Moderaterna tycks helt nöjda med att totalt dominera på de andra partiernas bekostnad.
Sara Skyttedal

I helgen har Moderaterna arbetsstämma. Som det största partiet i alliansen har de inte bara ansvar för sitt eget partis framtid utan även att diskutera regeringssamarbetet som trots allt är beroende av övriga partier i alliansen. Vi är medvetna om att samarbetet möjliggjorde en borgerlig valseger, inte bara en gång, utan två val i rad.

När det nästa år är dags för val igen har det dock gått ett decennium sedan alliansen bildades. Det är nu hög tid att utvärdera samarbetet och dess förutsättningar för framtiden. Detta står dock inte på dagordningen hos Moderaterna som står som ensam vinnare av samarbetet.

Annons
X

Om man får tro opinionsmätningarna balanserar idag de tre andra allianspartierna på riksdagsspärren. Att vi kristdemokrater lyckas klara den utmaningen råder det inga tvivel om. Vi unga kristdemokrater tycker dock inte att detta är tillräckligt. Kristdemokraterna hade i slutet av 90-talet stöd hos över var tionde väljare, men sympatierna har sjunkit drastiskt under tiden med alliansen. Om partiet har ambitionen att växa, snarare än att enbart överleva en mandatperiod till, behöver alliansfrågan diskuteras betydligt mer förutsättningslöst än i dagsläget.

Vår slutsats är att Kristdemokraternas opinionssiffror inte går att hänföra till annat än oförmågan att visa för väljarna vad det gör för skillnad att rösta på just oss. Väljarna uppfattar inte att vi drivit igenom slopandet av fastighetsskatten, tandvårdsreformen, sänkt skatt för pensionärer och mycket mer. Ofta upplever vi också att de egna gräsrötterna själva saknar svar på frågan om vilken praktisk betydelse Kristdemokraterna faktiskt har i regeringen. Detta kan till stor del hänföras till allianssamarbetets grundläggande struktur. Den långtgående konsensussträvan som präglar allianssamarbetet gynnar enbart det största regeringspartiet.

Vi kristdemokrater får sällan äran för de reella skillnader vi gör i regeringen. De ministerposter som innehas av kristdemokrater är visserligen viktiga, men det är områden där insatserna i allmänhetens ögon aldrig är tillräckliga och missnöjet konstant. Det är en högst olycklig situation som gör det svårare för oss att hämta igen underläget. Det går givetvis inte att skylla dåligt stöd hos väljarna på annat än det egna partiet. Modet att våga sticka ut måste oftare infinna sig. Men därtill måste det tas initiativ till en reformering av allianssamarbetet med en omförhandling av grundstrukturen. Det står klart att detta inte kommer initieras av Moderaterna, som tycks helt nöjda med att totalt dominera på de andra partiernas bekostnad.

Det som en gång var alliansens styrka håller på att bli en rejäl svaghet. I dagsläget är det inte regeringsdugligheten som måste bevisas, utan viljan att reformera. Vi kan inte tillåta oss att fortsatt ha en situation där regeringsambitionen endast bygger på att förhindra dåliga förslag från de rödgröna. Moderaternas reformagenda består enbart i ett förvaltande av förra mandatperiodens framgångar. Visst går mycket att hänföra till det parlamentariska läget, men viljan att fortsätta reformera tycks som bortblåst.

Ekonomin och arbetsmarknaden kommer fortsätta vara de viktigaste frågorna även kommande valrörelse. I dessa frågor står också Alliansen enad mot en oansvarig och splittrad opposition, men även andra ödesfrågor borde ges utrymme i regeringens reformagenda. Rättspolitiken och försvarsfrågorna hör till de områden där Moderaterna har helt släppt sina forna ambitioner. Trots detta försvarar de sina ministerposter och hindrar andra att ta över den borgerliga stafettpinnen. De strider som i decennier varit borgerlighetens har plötsligt skjutits undan till förmån för en obegriplig beundran av status quo. Detta måste förändras.

Trots att det är uppenbart att Moderaterna förlorat sin borgerliga själ råder det för oss inga tvivel om vilka partier vi vill samarbeta med – alliansen är ett samarbete som bygger på en åsiktsgemenskap som vi inte har med andra partier – men för att fortsätta måste vi omförhandla samarbetet i grunden. Vår lösning är inte att ta bort skillnaderna, utan att stärka dem och låta de enskilda partierna i högre grad påverka vad regeringen uträttar under nästa mandatperiod.

Därför är det mer än nödvändigt att Kristdemokraterna utmanar Moderaternas dominans och tar initiativ till en omförhandling av formerna för allianssamarbetet, kräver förändrade ministerportföljer och driver en idébaserad borgerlig politik som avser att fortsätta utveckla Sverige.

SARA SKYTTEDAL

förbundsordförande, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU)

Debatt om demokratin och valsystemet:

Annons
Annons
X

Alliansens fyra partiledare samlade vid ett besök i Göteborg i september.

Foto: ADAM IHSE/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X