X
Annons
X

Anders Burman: Mobilisering för den onyttiga bildningen

År 1798 publicerades en liten skrift med den besynnerliga titeln "Der Streit der Fakultäten", "Striden mellan fakulteterna". Författaren var ingen mindre än Immanuel Kant, den tyske filosofen som med sina tre stora kritiker – "Kritik av det rena förnuftet" (1780), "Kritik av det praktiska förnuftet" (1788) och "Kritik av omdömeskraften" (1790) – hade sammanfattat upplysningsprojektet och samtidigt öppnat upp för den romantik och idealism som dominerade det intellektuella livet kring sekelskiftet 1800.

I texten från 1798 tog den då 74-årige Kant sig an att granska den institution i vilken han själv hade tillbringat praktiskt taget hela sitt yrkesverksamma liv, nämligen universitetet, och han gjorde det utifrån frågan om de olika fakulteternas förhållande till varandra. Han utgår från den traditionella indelningen av universitetsväsendet i fyra fakulteter: den filosofiska, den medicinska, den juridiska och den teologiska, men vänder sig mot den vid denna tid helt dominerande uppfattningen att den förstnämnda utgjorde en elementär grund för de senare vilka således ansågs vara betydligt finare och förnämare. Kant argumenterar för att det i själva verket förhåller sig precis tvärtom. Det är den filosofiska fakulteten som är den mest högtstående i kraft av att den står fri från de andra fakulteternas nyttoinriktning och bindning till staten. Den filosofiska fakulteten lyder endast under förnuftet och kan därför, slår Kant fast, "ta alla läror i anspråk för att underkasta dem prövning med avseende på deras sanningsinnehåll".

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X