Annons

Mobbad på jobbet

Psykologen Madeleine Gauffin Rahme svarar på läsarnas frågor på SvD.se/idag.

Publicerad

FRÅGA:
Jag har en fråga som gäller mitt jobb. Jag jobbar på ett litet företag utomlands. Sedan dåvarande chefen slutade i september har den posten stått ”tom”, samtidigt som en av de anställda har tagit över chefsposten tillfälligt. Denna kvinna har jag stora problem med. Redan från början har hon behandlat mig som mindre kunnig, mindre begåvad, mindre vetande än de övriga kollegerna. Jag får inga uppgifter inom det fält jag är utbildad i, utan de uppgifter jag får ingår alltid i hennes specialområde. Jag har dock inga problem med att utföra uppgifterna och jag utför dem alltid noggrant och professionellt. Trots detta blir mitt slutresultat alltid ignorerat eller förändrat. Det spelar ingen roll vilken typ av uppgift jag blir tilldelad. Så fort jag blir färdig och lämnar in dem gör hon om dem, alternativt kastar bort dem, trots att jag har följt hennes instruktioner till punkt och pricka. Förutom detta blir jag ofta ignorerad och jag får sällan reda på information som kommer de övriga till del, och när jag missar något får jag höra att jag borde ha tagit reda på informationen själv. Då och då får jag höra att jag faktiskt har gjort något bra, alltid med slutorden ”och vi är alltid så förvånade över det”. Ofta söker hon upp mig för att ha ”personliga samtal” med mig i vilka hon berättar för mig att jag måste ändra mitt beteende eftersom ”alla” missförstår mig, och ”alla” tycker att jag är sur och grinig. När jag personligen har gått och bett om ursäkt till mina kolleger har jag fått förvånade miner och ord som: ”Nej, det har vi inte märkt” till svar. Jag känner ofta att jag måste gå en hårfin balansgång för att inte bli upptuktad för mitt beteende och min personlighet.

Jag är en väldigt snäll och generös människa med stark pliktkänsla, och i grunden väldigt positiv och glad, men att hela tiden få min kompetens, min personlighet, och mitt arbete ifrågasatt tär på mig. Sedan december har jag börjat bli oerhört deprimerad. Jag sover dåligt, tröstäter, och försöker undvika att träffa mina kolleger. Jag har också börjat känna att det egentligen inte är någon mening med att utföra ett ordentligt arbete eftersom min ”chef” ändå ignorerar eller förändrar det. Eftersom företaget är mycket litet finns det ingen human resource management och ingen högre instans att vända sig till, och när jag har försökt ta upp problemet med kvinnan ifråga får jag höra att jag har missförstått saken. Jag har börjat söka andra arbeten, men det är svårt att hitta något som inte är sämre betalt inom ett område där jag har kompetens, och med den ekonomiska situation jag lever i kan jag inte ta ett jobb där lönen är hälften av vad jag tjänar nu. Min fråga till dig är: hur ska jag kunna vända min tankebana från den negativa spiral jag nu befinner mig i, till en positiv, optimistisk syn på min omgivning? /Lottis

Annons
Annons
Annons
Annons