Annons
X
Annons
X

Mjäk ger inga medaljer

Medan Kina siktade mot stjärnorna och tände elden efter gymnasten Li Nings tyngdlösa månvandring lyftes den blågula flaggan av en skadad fanbärare. Nere på marken har även den icke deltagande gymnasten Veronica Wagner landat i OS-staden. Svenskt känslopjunk som inte var någon bra signal för fortsättningen.

Foto: FREDRIK SANDBERG/SCANPIX

Min bänkgranne Phil från Londons OS-organisation för vad som komma skall 2012 drog efter andan och upprepade hur svårt det kommer att bli att slå den här uppvisningen.

Medan Gil från Forth Worth, Texas, på min andra sida i den fuktiga bastuvärmen hallucinerade om en stor Frozen Marguerita.

Alla satt vi med gapande munnar och förstummades över mixen av flexibel färggladhet och snörräta rader som de 14 000 utvalda excellerade i.

Annons
X

Men ingen Mao. Den kommunistiske ledaren som blickar ut över Himmelska Fridens torg med sitt matta leende var svept under mattan.

Den långrandiga inmarschen tog dock ned underhållningsvärdet. Det maratonloppet måste kortas ner.

Jag tänker inte fördjupa mig i den konstnärliga värdighet, som fick OS-invigningen i Turin för två år sedan då Luciano Pavarotti faktiskt sjöng play back, att likna en julmarknad i Jokkmokk.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    I stället förundras jag över att Christian Olsson valts ut som fanbärare. Visst, många av de aktiva är fortfarande kvar i japanska Fukuoka. Men det stoppar inte signalen som en skadad idrottare på innerplanen, även om han är regerande OS-mästare, sänder ut.

    Jag tar till Peter Jihdes standardfras: hur tänkte ni då (SOK)? Jag anar ändrade planer.

    Det är svårt att göra skillnad på sak och person och visst är Christians öde så nära tragik idrotten kan komma.

    Men att göra en skadad idrottsman till galjonsfigur när hela världen tittar på känns fel. Ett skepp kommer lastat med sjuklingar!

    Stefan Lindeberg, som glatt ruvade på hemligheten, är uppenbarligen inte skrockfull.

    Kinas basketjätte Yao Ming, som tvärtom kommit tillbaka efter en svår fotskada, sträckte som avslutande fanbärare på sina 226 centimeter. Han såg ut som en marsmänniska med en tandpetare i hand.

    Jag förvånas över att Christian tackade ja till uppdraget. Det tyder på att han innerst inne vet med sig att karriären är över. Han sa adjö. Det här var den hygglige göteborgarens sista framträdande på de stora arenorna. Han gick snabbast och viftade nog mest av alla.

    Veronica Wagner kanske redan har gjort sitt på bommen i internationell konkurrens. För fyra år sedan lämnade stockholmstjejen Aten med sämsta resultat av dem som fullföljde sina grenar i den svenska OS-truppen (55:a av 69 deltagare).

    Under semestern nåddes jag av ett sms som uppmanade till deltagande i en kampanj för Wagners OS-biljett. Jag tryckte bort det snabbare än det går att slå ihjäl en spyfluga.

    Att Gymnastikförbundets ordförande Malin Eggertz Forsmark uppenbarligen ställt sig bakom Wagners OS-resa sänder en syrlig signal ut bland plintar och räck i Gymnastiksverige.

    Se och lära som gymnast när man fyllt 21? Glöm det. Jämngamle George Foo, svensk mästare i fjol, förklarade för mig i vintras att han bara kommer att kunna nå till en viss nivå då han inte kom under riktigt kompetent träning förrän i 15-årsåldern. Då är det för sent.

    Den muskelmotorik som grundläggs i lågstadiet är essentiell för en tjej eller kille som vill bli något - med internationellt mått - i den ytterst krävande sporten.

    Det är där resurserna ska läggas. Inte på en icke kvalificerad aktiv som redan gjort sitt bästa. Wagners meningslösa turistresa hade kunnat bekosta ett träningsläger.

    Jag kollade Veronicas resultat sedan hon debuterade internationellt runt sekelskiftet.

    JEM 2000: (35). JEM 2002 (20). VM 2003: (64). OS 2004 (55). VM 2005 (35). VM 2006 (62). VM 2007 (40). EM 2008 (30).

    Den senaste noteringen är en snittsiffra och inte den notering (12) som hon officiellt fick. Anledningen till den friserade verkligheten förklaras av att mångkampen inte var någon EM-gren. De bästa var alltså inte med, vilket understryks av att ingen ryska nådde finalen.

    SOK borde ha talat klarspråk tidigare och inte låtit skadedebatten överskugga Wagners tillkortakommanden.

    Det är väldigt svenskt att av en eller annan anledning tycka synd om (en idrottsutövare).

    Denna humana reflex har sina förtjänster och ligger bakom mycket av idrottens breda förankring och grundtrygghet i det svenska samhället. Man bryr sig.

    Men sentimentalitet vinner inga OS-medaljer.

    Jag fruktar att denna mjäkighet kommer att återspeglas när spelen nu kan börja.

    Annons
    Annons
    X
    Foto: FREDRIK SANDBERG/SCANPIX Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X