Perfect Guide

Mitt sorgliga Facebook-liv

Av alla usla och halvdåliga filmer jag sett fladdra förbi i sociala medier det senaste året ska jag nu berätta om den allra, allra sämsta.

"Ditt år på Facebook", heter den.

Annons
X

Så förargligt att den råkar handla om just mig!

"Ännu ett varv runt solen …" inleds denna sorgliga lilla animation till struttande datormusik, och så skjuts Facebookinlägg från förra året in från ovan och från sidorna, zoomas in, flyttas undan, för att ge plats för nästa.

Jag har sett några av mina Facebook-vänners motsvarande "årskrönikor". Perfekta små destillat av rika sociala liv med massor av god mat, spännande events, spralliga barn, vackra boenden, höga fjälltoppar, karibiska infinity pool-vyer, svindyra skor och viner, vernissager och afterworks överbefolkade av kändisar och charmbohemer.

Okej, är ni nu beredda på min film? "Mitt år på Facebook":

En glasburk med hemmagjord granola, platt och tråkigt fotad. Ett tidningsurklipp från 1990-talet som visade hur SD:are på den tiden marscherade med nazister. En bild på mig som åttaåring klättrande på ett staket. En påse godisbilar avfotograferad framför ett datortangentbord. En låst dörr på Gotlandsfärjan med en liten skylt som det står "U2" på.

Det var det, det.

Man riktigt ser hur de berömda Facebook-algoritmerna jobbat, hur de gnisslat av ansträngning.

Matbilder är ju superpopulärt och därmed algoritmiskt prioriterat, följaktligen har Facebook grävt fram de två enda "matbilderna" i mitt flöde under 2016 – min vidbrända granola från april och en påse bilar som en kompis i Australien taggade mig med i september.

Ingen ser att jag faktiskt också hade rätt kul under 2016

Spralliga barn – ja, då fick en bild från 1972 duga, som brorsan hade scannat in och taggat med mitt namn.

Dörren på färjan med "U2"-skylten – ja, den tog jag faktiskt själv! Antar att "U2" betyder något som har med besättningen att göra, men jag tyckte det kändes skoj att föreställa sig att det är därinne rockbandet U2 huserar när de åker till ön. Det måste Facebook ha tolkat som årets roligaste kulturevent för mig.

SD och nazismen? Ingen aning. De behövde väl fylla ut med något och tog inlägget med mest läsarengagemang – ja, det var ett par gamla gymnasieklasskamrater som gick loss lite i den tråden för att de tyckte att bilden var passé.

Så här ser alltså mitt liv ut, till Facebook-allmänhetens beskådan. Jag deppar ihop i en kvart. Ingen ser att jag faktiskt också hade rätt kul under 2016, med rätt mycket god mat (inte bara godis och granola), mys vid Medelhavet, stora kulturupplevelser, dundersommar på Gotland.

Facebook-material, alltihop. Jag till och med plåtade en hel del av det. Lade upp bilder från tapas i Barcelona, som sig bör, och från Gotland: ett myller av flygmyror samt ryska skepp vid horisonten.

Problemet är att jag gör detta alldeles för sällan, och för motvilligt. Jag kommer aldrig in i loopen. Jag är så usel på att facebooka att mina inlägg nedprioriteras till dagen efter hos alla mina vänner, och när jag väl tillåts se och kommentera på deras inlägg så har alla andra dragit därifrån. Jag känner mig som en statist i en Folkanfars. Alla riktiga skådisar slår i dörrarna där på scenen, jag står i bakgrunden och agerar skugga.

Men så slår det mig att jag är så osynlig och nedprioriterad på Facebook att – ingen har sett min film! Tänk att man kan bli glad och lättad för så lite.

Utforska Perfect Guide Shopping

shopping bag

Shoppa redaktionens favoriter, det bästa inom mode, inredning och skönhet. Exklusiva erbjudanden och samarbeten för våra läsare

TA MIG TILL SHOPPEN!

Till Toppen