Annons
X
Annons
X
Sverige
Krönika

Ola Wong: Mitt år utan Facebook gav oväntat resultat

SvD:s Ola Wong har slutat använda Facebook – och gör flera upptäckter om sig själv.
SvD:s Ola Wong har slutat använda Facebook – och gör flera upptäckter om sig själv. Foto: Janerik Henriksson/TT

Nu är det ett år sedan jag slutade använda Facebook. Det känns bra. Utvecklingen hade gått så snabbt men samtidigt så långsamt att jag inte märkte att jag höll på att bli dum. I mars 2015 fick jag lust att läsa Richard III.

Now is the winter of our discontent.

Efter åtta rader hade jag tappat bort mig.

Annons
X

Grim-visaged war hath smooth’d his wrinkled front.

Vem har rynkor? Jaha, this sun of York, långt uppe på rad två. Tog upp Iphonen, har det hänt något? Som de flesta i min åldersgrupp hade jag blivit beroende av ständig distraktion från det jag håller på med.

Efter två sidor åkte den stora Falstaff edition i bokhyllan igen. Så: november 2015 slutade jag med Facebook, stängde av mejl på mobilen och alla pushnotiser och införde skärmhygien (ingen mobil i sängen).

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Sedan dess har jag återfått förmågan att ta till mig avancerade texter och resonemang och jag uppskattar böcker mer. I mars 2016 läste jag Richard III och följde upp med Macbeth, Hamlet, En Midsommarnattsdröm och några andra, och det var kul. När det digitala tjattret, notiserna och påminnelserna försvann klarnade huvudet.

    Jag känner mig betydligt mindre stressad, sover bättre och är mer närvarande i rummet, och jag misstänker att mina nya digitala vanor är en orsak. Sociala medier är som att äta popcorn, mest luft som gör en otillfredsställd och överstimulerad samtidigt. Jag skrattar inte längre åt forskningsresultat som visar att hjärnan utmattas och till och med krymper, av skärmtillvaron.

    Jag vill ju vara den som säger att teknikrevolutionen gör oss till smartare och lyckligare människor!

    Ett annat och mer förvånande resultat är att jag tycker att jag tänker mer självständigt igen. I sociala medier anpassar jag medvetet eller omedvetet mig till gruppen. Nu känner jag mig friare från min algoritm och ägnar mindre energi åt att störa mig på avvikares åsikter eller oroa mig för att störa någon. Jag ägnar mer tid åt jobb på jobbet. Med mejlen avstängd varvar inte hjärtat upp längre i jobbstress när jag tar upp mobilen, och jag kollar den mycket mer sällan.

    Nackdelen då? Jag har missat en del inbjudningar och kontakt med avlägsna bekanta. Största problemet är att känner mig som en pinsam kuf när jag säger att jag inte ens använder Facebook, den här texten skriver jag med inte så liten nervositet.

    Jag vill ju vara den som säger att teknikrevolutionen gör oss till smartare och lyckligare människor! Jag läser Wired för guds skull! Jag vill avfärda oro som tröttsam moralpanik inför samhällsutveckling. Till mitt försvar använder jag fortfarande Twitter – formatet är så irriterande att det är ingen chans att jag ska bli beroende.

    Jag drunknar fortfarande i information (med 10 000 olästa mejl i inkorgen). Ja: Facebook är ett suveränt verktyg för marknadsföring och opinionsbildning, min fru går ibland in och postar mina artiklar åt mig. Och jag uppskattar kinesiska Wechatt, som har ännu mer betydelse än fejjan i väst.

    Men jag tycker det är tragiskt och farligt om vi förlorar förmågan att uppskatta Shakespeare och resonemang som kräver mer än en adhd-guldfisks minne och koncentration.

    Plots have I laid, inductions dangerous, By drunken prophesies, libels, and dreams.

    Där skulle man kunna göra en ironisk jämförelse med Trump och en skrytbild på boken. Skönt att slippa det och läsa vidare istället.

    Annons

    SvD:s Ola Wong har slutat använda Facebook – och gör flera upptäckter om sig själv.

    Foto: Janerik Henriksson/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X