Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Statsmakt till salu. Arrende­systemet och privatiseringen av skatteuppbörden i det svenska ­riket 1618–163 Misslyckat experiment med skatt

En kort tid under Gustav II Adolfs tid kunde privatpersoner tjäna pengar på skatte­uppbörd. Mats Hallenberg undersöker det kortlivade experimentet med privata indrivare. Han gör en ­intressant jämförelse med dagens privatiseringsvåg och diskuterar härskandets legitimitet.

Statsmakt till salu. Arrende­systemet och privatiseringen av skatteuppbörden i det svenska ­riket 1618–163

Författare
Genre
Sakprosa
Förlag
Nordic Academic Press

5 271 s.

Den hetsiga idédebatt om privatisering som präglar dagens politiska diskussion är inte så ny som man kan tro. I själva verket har den djupa historiska rötter. För Sveriges del kan de spåras till det tidiga 1600-talet, då landet på ett mirakulöst sätt utvecklades till en europeisk stormakt. Denna utveckling krävde en stående armé, som var stark, välövad och grundligt rustad.

För ett fattigt bondeland i Europas utmarker var detta en oerhört kostnadskrävande uppgift. Statens intäkter i form av skatter, avgifter och tullar gick så gott som oavkortade till härens behov. Det krävde en skicklig och väl fungerande kameral apparat som kunde samla in naturaskatter i form av bland annat smör, spannmål, metaller och förvandla dem till klingande mynt. Pengar krävdes för att finansiera härens underhåll och de trupper Sverige inte på egen hand kunde skaka fram. Via skattearrenden gjordes privata entreprenörer till skatteindrivare.

Till en början såg privatiseringen ut att bli en lysande affär. Den tycktes effektivisera skatteuppbörden och förvandla den till de kontanter som kronan så hett åtrådde. Det fanns förvisso kritiska röster i riksrådet och till dem hörde den mäktige kanslern Axel Oxenstierna. Han fick emellertid stryka på foten inför GustavII Adolfs entusiasm.

Annons
X

Efter hand visade sig privatiseringen ha svagheter. Effektiviteten blev inte så stor som man hade hoppats och i synnerhet gällde det skatteuppbörden. Tullar och acciser tycks dock hela tiden ha varit en god affär. Efter kungens död var riksrådet splittrat men erfarenheterna ledde successivt till att privatiseringen av skatteuppbörd liksom annan verksamhet som lagts under privat ansvar avvecklades.

Det främsta skälet till detta, vilket
Mats Hallenberg framhåller på ett mycket övertygande och tänkvärt sätt i boken
Statsmakt till salu, bestod i ett slags härskarproblematik. I och med de privata entreprenörernas inträde på scenen uppstod ett mellanled mellan konungen och allmogen och det blev med tiden alltmer svårhanterligt. För allmogen framstod de skatter och avgifter som de betalade till kronan som en ersättning för det beskydd kungen gav dem.

Eftersom det under denna period var det yttre försvaret som stod i centrum för staternas politik var det av central betydelse för maktens legitimitet att vidmakthålla denna syn hos allmogen. Eftersom de privata entreprenörerna ville tjäna pengar på skatteuppbörden fanns det skäl att misstänka att de pressade citronen inte bara för rikets försvar utan också för att berika sig själva.

Bondemissnöjet spred sig i bygderna och blev så småningom så stort att Oxenstiernas återhållsamma linje framstod som mer förnuftig och mot slutet av 1630-talet avvecklades privatiseringspolitiken definitivt inom skatteuppbörden.

Mats Hallenbergs bok är intressant på flera sätt, men kanske i synnerhet eftersom han tar det för en historiker djärva greppet att jämföra dåtid och nutid. I ett avslutande kapitel diskuterar han dagens privatiseringsvåg i ljuset av 1600-talets erfarenheter.

Hallenberg är naturligtvis medveten om de grundläggande skillnaderna nu och då. 1600-talets svenska stat var en militärstat, vilket inte ens med bästa vilja kan sägas om dagens svenska samhälle. Det är en välfärdsstat som levererar ett stort utbud av nyttigheter till medborgarna. Det innebär givetvis en betydande skillnad.

Men när det kommer till kritan är den helt grundläggande uppgiften en och densamma, nämligen att ge skydd åt medborgarna även om dagens beskydd handlar mer om social trygghet, om skola, vård och omsorg.

Ytterst sett är emellertid maktproblemet detsamma. Medborgarna betalar sina skatter i övertygelsen om att de skall få något tillbaka, att de för sina dyrt förvärvade slantar får sjukvård, utbildning och en pension de kan leva på. Blir det för många mellanhänder uppstår misstanken att man betalar för andras berikande och den misstanken är svår att skingra, eftersom makthavarna genom mellanhänderna avhänder sig den omedelbara kontakten med medborgarna.

Härskandets legitimitet försvagas och kan bara repareras genom en dyrbar kontrollapparat vars transaktionskostnader oavbrutet stiger till oproportionerliga höjder. Vad som alltså till en början föreföll som en god affär ändar, nu liksom då, till sist i motsatsen.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X