X
Annons
X
Recension

Juliet, naked Missledande namn – annars finns bara en invändning

Nick Hornby-filmatiseringen "Juliet, naked" – om den försvunna rockstjärnan Tucker Crowe – är en komedi om kvasilevande och tomgångsrelationer.

Chris O’Dowd och Rose Byrne i ”Juliet, naked”. Foto: Alex Bailey

Ur ett ekonomiskt perspektiv handlar berömmelse om asymmetriskt distribuerad uppmärksamhet. Kim Kardashian har i skrivande stund 118 miljoner följare plus växel på Instagram, jag själv något färre – för att ta ett exempel. Men ur ett psykologiskt perspektiv handlar det snarare om ett voyeuristiskt parasiterande; den berömde tar betalt för att agera projektionsyta åt en beundrarskara som i vissa fall lever främst genom sin idol och simulerar mening i sina liv genom det rituella dyrkandet. Det är litet grann som ett härsklystet barns lek med dockor långt upp i vuxen ålder.

"Juliet, Naked", efter en roman av Nick Hornby, är en komedi om kvasilevande och tomgångsrelationer. I fokus finns inledningsvis den brittiske landsortsakademikern Duncan (Chris O’Dowd), vars hela identitet är upphängd på en fixering vid den amerikanska rockstjärnan Tucker Crowe. Duncan vet allt om alla spelningar och inspelningar, kan alla texter och alla teorier om Crowes försvinnande för länge sedan. Lever människan ens längre?

Chris O’Dowd och Rose Byrne i ”Juliet, naked”.

Foto: Alex Bailey Bild 1 av 2

Ethan Hawke som rockstjärnan Tucker Crowe, Rose Byrne som hårt prövad flickvän och Chris O’Dowd som Duncan, fixerad vid nämnda rockstjärna.

Foto: Alex Bailey/Scanbox Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X