Annons
Recension

WolvesMiss Li

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

En gång i tiden, fram till albumet ”Dancing the whole way home” närmare bestämt, var den produktiva Miss Li och hennes överpeppade låtar som ett uppfriskande yrväder på den svenska musikscenen. Sedan dess har hon stagnerat och låter idag affekterad, som en slirigt sjungande kopia av sig själv. Jag kan förstå att Miss Li och Sonny Boy Gustafsson vill gå vidare från den vintageklädda pianopop de gjorde så bra och som genom ”Så mycket bättre” ledde till det definitiva folkliga genombrottet. Hade de bara lyckats föra över den svärta som präglar texterna till musiken så hade det antagligen kunnat bli bra. Nu är det bara intetsägande.

Annons
Annons
Annons