X
Annons
X
Recension

Lakmé Mischmasch av kitsch och fördomar

Premium

Musiken är behållningen när Malmöoperan sätter upp "Lakmé". Regissören Nicola Raab undviker all postkolonial analys och låter rollerna se omvärlden ur sina olika perspektiv. På scenen blir det dessvärre omöjligt, skriver Karin Helander.

Svetlana Moskalenk som Lakmé och Taras Shtonda som Nilakantha.
Svetlana Moskalenk som Lakmé och Taras Shtonda som Nilakantha. Foto: Mats Bäcker

Malmöoperan ger Léo Delibes i Sverige sällan spelade opera ”Lakmé” från 1883. För publiken är den en intressant pusselbit i operans historia. Liksom i Bizets något äldre ”Carmen” finns här en konflikt mellan plikt och passion samt en kvinnlig titelroll som representerar det främmande exotiska. Den manliga västimperialismens hegemoniska blick på en ung, asiatisk kvinna återfinns senare i Puccinis ”Madame Butterfly”. Och det lätt operettmässiga och en drillande dockkvinna associerar till Offenbachs ”Hoffmans äventyr”.

Musiken är lättlyssnad med mjukt blommig melodik och inslag av försiktig orientalism. I Malmö är det musiken under ledning av Philippe Auguin som är behållningen.

Svetlana Moskalenk som Lakmé och Taras Shtonda som Nilakantha.

Foto: Mats Bäcker Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X