X
Annons
X
Recension

Katie says goodbye Svårt för huvudpersonen – även regissören hatar henne

Premium

Sadistiskt mörker vilar över "Katie says goodbye". Regissören Wayne Roberts går väl långt i sin vilja att slå hål på myten om "den lyckliga horan".

Olivia Cooke.
Olivia Cooke. Foto: Folkets Bio

Inget kan ta leendet från den godhjärtade servitrisen Katie (Olivia Cooke, den döende i "Me and Earl and the dying girl"). Hon tröstar sin utförsäkrade mamma (Mireille Enos från "The killing"), extraknäcker som prostituerad och samlar sina hårt intjänade stålar i en skokartong, tapetserad med vykort som pekar bort från den håla i Arizona där "Katie says goodbye" utspelar sig.

Givetvis är Katie den enda i staden som tror på kärlek vid första ögonkastet. Snart faller hon för den nymuckade mekanikern Bruno ("Girls"-skådespelaren Christopher Abbott). Han har dålig hållning, fängelsetatuerad armbåge, en utomordentligt sorgsen blick. Hennes raka motsats, helt enkelt. Han får henne att vilja skrapa ihop de sista pengarna, ta med honom till San Francisco och där börja jobba på en skönhetssalong. Men jakten på lycka tar många omvägar.

Olivia Cooke.

Foto: Folkets Bio Bild 1 av 2

Olivia Cooke och Christopher Abbott.

Foto: Folkets Bio Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X