Annons
X
Annons
X
Konst
Recension

Joan Miró, Vardagslivets poesi Mirós fantasifulla konst fascinerar

Målare, grafiker och skulptör. Joan Miró hade många strängar på sin lyra. Ett sparsmakat, fint urval av verk från 1960-talet fram till konstnärens död visas i en fascinerande utställning på Waldemarsudde.

Joan Miró, ”Figur, fåglar”, 1973. Olja på duk.
Joan Miró, ”Figur, fåglar”, 1973. Olja på duk. Foto: Waldemarsudde
Vårens konstutställningar 2017

Joan Miró, Vardagslivets poesi

Genre
Utställning
Var
Prins Eugens Waldemarsudde, Prins Eugens väg 6

TOM 4 juni 2017

Det mesta som Joan Miró (1893–1983) skapade skulle kunna gå under rubriken ”visuell poesi”. Han jobbade frenetiskt under sin hela konstnärliga bana. Gnistan tändes redan när Miró växte upp i en aktad hantverkarfamilj i Barcelona. Den fortsatte att brinna med en stadig låga. Detta syns tydligt i konsten från Mirós sena skapandeår som nu finns att se på Waldemarsudde.

I sitt tidiga måleri hyllade Miró den katalanska landsbygden. Bondgården var ett återkommande motiv. Ett par exempel på denna fas i hans skapande finns i Moderna Museets samling. Framöver skulle han dock överge det föreställande och gå över till ett abstrakt formspråk. Han var konstnär in i själen. Under en kort period försökte han överge konstvärlden för att försörja sin hustru Pilar och dottern Dolores genom att arbeta med bokföring. Bokföringsböckerna fylldes dock med fantasifulla teckningar i stället för tal. Han förstod att konsten var hans sanna kall och förblev den trogen livet igenom.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se
    Joan Miró, ”Kvinna”, 1966. Brons. Foto: Waldemarsudde

    Från 1919 bodde Miró omväxlande i Barcelona och Paris, där han slutligen bosatte sig 1935. När tyskarna invaderade Frankrike flyttade han till Palma de Mallorca där han slog sig ner för gott. Åren i Paris innebar kontakter med tidens ledande modernister. Miró umgicks med Picasso, Jean Arp, Max Ernst med flera. André Breton nämner förvisso inte hans namn i sitt första surrealistiska manifest, men så småningom utnämner han Miró till en surrealismens främsta utövare.

    Annons
    X

    Joan Miró kände till de moderna konstteorierna. Själv koncentrerade han sig på praktiken. Målningen växer fram ur penselstråken på samma sätt som en dikt uppstår från ord. Budskapet och meningen kristalliseras fram senare. Dessa tankar var Mirós viktigaste utgångspunkter. Som surrealisterna förlitade han sig gärna på drömmar, det undermedvetna och på slumpens magi.

    Joan Miró, ”Kvinna och fågel framför solen”, 1976. Olja på papp (en hattlåda). Foto: Waldemarsudde

    Loppmarknaden var idéernas guldgruva. Glasskärvor, dockor, gamla servetter kunde bli byggstenar i ett konstverk. I utställningen visas de vardagliga ting som Miró samlade på sig och ställde upp i sin ateljé. Kasserade föremål återkommer med full kraft och får ett nytt liv i hans finurliga objekt. Skopapper, hattkartonger, stenar, plastflaskor, grankottar och rep... Vad som helst kunde förvandlas till ett bärande element i ett sinnrikt verk.

    På Waldemarsudde presenteras målningar, skulpturer och textila verk sida vid sida. Det är ett utmärkt sätt att visa hur samma former löper igenom oavsett vilket material konstnären använde. Gåtfulla gestalter och virvlande silhuetter svävar på dukarna, pappret, pannåer och jutesäckar. Ett poetiskt klingande bildrum lockar och gäckar ögat. Miró lämnar oftast bakgrunden odefinierad i sitt måleri. Hans bildskrift består av abstrakta tecken och mångtydiga symboler som tillsammans sluter sig i rytmiska figurationer. Kontrasterna är djärva. Rena och mättade färger ekar mot varandra. En kraftfull svärta har samtidigt stor betydelse i många verk. Det rika, ibland dekorativa formspråket har rötterna i hemlandet – Kataloniens folkkonst och medeltida fresker.

    Joan Miró, ”Aidez l´Espagne” (hjälp Spanien), 1937. Foto: Waldemarsudde

    Mirós skapande är svårt och enkelt på samma gång, men hans avsikt var aldrig att fördunkla. Tvärtom önskade han att verken skulle nå ut till folket. Ett av uttrycken för detta är hans grafiska produktion som är både stor och imponerande. Han arbetade både med litografi och etsning. Mirós sociala och politiska engagemang mot fascismen och nazismen fick bland annat utlopp i affischkonsten. I utställningen ingår affischer och grafiska blad ur svensken, Nils Trydings unika samling. På en av bilderna lyfter en katalansk bonde sin knutna näve mot fascismen och ropar ”Hjälp Spanien”. Andra annonserar litteraturfestivaler och fotbolls-VM. Här ställer Miró sin färgsprakande, drömska och fantasifulla bildvärld till samhällets förfogande. Han får konsten att kliva ner från höga hästar och vill att den finns bland folk på gatan för alla som har vett att uppskatta den.

    Annons

    Joan Miró, ”Figur, fåglar”, 1973. Olja på duk.

    Foto: Waldemarsudde Bild 1 av 4

    Joan Miró, ”Kvinna”, 1966. Brons.

    Foto: Waldemarsudde Bild 2 av 4

    Joan Miró, ”Kvinna och fågel framför solen”, 1976. Olja på papp (en hattlåda).

    Foto: Waldemarsudde Bild 3 av 4

    Joan Miró, ”Aidez l´Espagne” (hjälp Spanien), 1937.

    Foto: Waldemarsudde Bild 4 av 4
    Annons
    X
    Annons
    X