X
Annons
X
Recension

Miraklet i Lourdes Mirakulöst bra om kärleksunder

Med sin tredje film tar österrikiska Jessica Hausner steget upp till de verkligt stora regissörerna. Detta är en mirakulös film i all sin skenbara enkelhet. Dag för dag, steg för steg får vi följa den totalförlamade Christines tre dagars pilgrimsresa med böner, bad och bekännelser genom det ”Disneyland” som den enkla bondflickan Bernadettes uppenbarelser av den heliga Maria i en grotta i Lourdes förvandlats till. Massupplagor av madonnor i olika storlekar med neonblinkande glorior, massmässor, massbad - allt i kolossalformat. Suget efter det heliga vattnet från källan som sägs kunna hela sjuka människor tycks snarare ha ökat än mattats. Christine reser i ett sällskap med andra kroniskt sjuka, som assisteras av såväl manliga som kvinnliga diakoner i uniform respektive dok. Kameran håller sig hela tiden på respektfullt dokumenterande avstånd.

Christine, spelad av Sylvie Testud med det kanske mest levande ansiktet i fransk film, förväntar sig ingenting. Hon är en iakttagare som har åkt med för att få lite omväxling - är egentligen mer intresserad av kultur - medan hennes medresenärer diskuterar för och emot mirakel desto mer. Christines enkla dröm om att leva ett normalt liv bemöts snusförnuftigt av de kroppsligt friska prästerna och nunnorna med att det gäller att hela själen före kroppen.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X