Annons

Minnets förvandlingar

Minnet som bärare av en människas hela livsvärld var centralt för både Augustinus och Prousts skapande. Det går att se tydliga paralleller mellan deras försök att i skrivandet hejda tiden för att omintetgöra utplånandet av jaget.

Under strecket
Publicerad

Tiden är aldrig overksam, dess ström låter aldrig våra tankar och känslor vila utan utför underbara verk i vår själ. Dagarna kom och gick och under sin växling avlagrade de nya förhoppningar i mig och nya minnen.

Kanske kan man tro att det är någon modern 1900-talsförfattare som skrivit om tiden, minnet och de förlorade paradisen. Inte alls. Orden är nämligen Augustinus, en av fornkyrkans teologer som förutom den kyrkopolitiskt viktiga traktaten, ”Om Gudsstaten” och den teologiskt viktiga skriften ”Om treenigheten” också skrev den västerländska litteraturens första självbiografi, nämligen ”Bekännelser” (”Confessiones”), som dels är en självbiografi, dels har ett övergripande teologiskt-filosofiskt syfte. Det var ur ”Bekännelser” jag nyss citerade.

Annons
Annons
Annons