Annons

Minnet av en blank stövelspets

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Med spetsen av den alltjämt blankpolerade stöveln rullade han henne ner i diket. Han gjorde en tveksam gest mot revolvern han bar i bältet, men ryckte på axlarna. Synd att ödsla en kula, snart skulle hon självdö. Sedan skyndade han sig att inta sin plats bland vaktmanskapet som föste några hundra uthungrade, frusna, intill döden trötta kvinnor fram mot nästa fabrik.

Ingen trodde längre på någon ”Endsieg”, spelet var förlorat. Ändå skulle alla fullgöra sina givna roller. Någonstans skulle det väl ändå finnas en fabrik som ännu inte var sönderbombad och där kvinnorna kunde göra en sista insats i rustningsindustrin.

Annons
Annons
Annons