Annons
X
Annons
X

Minister: ”Kritiken får oss att se över LSS”

Kritik har riktats mot Lagen om stöd och service, som ger många med funktionsnedsättning en bättre tillvaro. Samtidigt drar kostnaderna iväg. Därför kommer lagen nu att ses över, och den behöver förmodligen moderniseras. Det skriver ansvarig minister Åsa Regnér.

Åsa Regnér
Åsa Regnér Foto: Vilhelm Stokstad/TT

DEBATT | FUNKTIONSHINDER

Möjligheten för kvinnor och män, flickor och pojkar med funktionsnedsättning att kunna leva som alla andra är grunden för regeringens funktionshinderpolitik. Målet för denna politik är att samhället utformas så att alla människor med funktionsnedsättning i alla åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet.

Funktionshinderpolitiken är en del av arbetet med mänskliga rättigheter så som de uttrycks i bland annat FN:s konventioner. Regeringen kommer därför att under mandatperioden lyfta fram ”FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning”. Kunskapen och medvetenheten om innehållet i denna konvention behöver öka både hos kvinnor och män, flickor och pojkar med funktionsnedsättning och berörda myndigheter.

I ett jämlikt, jämställt och tryggt samhälle finns respekt för alla människors lika värde och skilda förutsättningar. En modern funktionshinderspolitik med mänskliga rättigheter som grund är en del av en samlad politik mot all form av diskriminering och förtryck.

Annons
X

För drygt 20 år sedan beslutade riksdagen om en stor reform som på många sätt blev en milstolpe i funktionshinderpolitiken. Genom bland annat ”Lagen om stöd och service”, LSS, och den statliga assistansersättningen, kom för första gången enskildas möjligheter till delaktighet i fokus.

De som hade stora hjälpbehov gick från att vara vårdobjekt till att få sina egna behov synliggjorda och få möjligheter att bestämma över sina egna liv. Rätten till personlig assistans innebar för många bättre möjligheter till ett liv som alla andra ute i samhället.

Samtidigt har det riktats allt hårdare kritik mot hur lagen tillämpas.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Jag har under min tid som minister mött både enskilda personer med funktionsnedsättningar och företrädare för funktionshinderrörelsen som berättar om hur det blivit allt svårare att till exempel få ledsagning när man inte ser. Dövblinda som berättar att de inte får inte tolkhjälp i tillräcklig omfattning. Jag har mött personer med utvecklingsstörning som helst skulle vilja flytta till ett gruppboende med personal som kan ge dem individuell hjälp men det finns inget sådant boende.

    Många oroas över att de ska förlora sin assistans. Den oron kan jag förstå eftersom assistansen har en sådan stor betydelse för möjligheterna att kunna leva som alla andra. Samtidigt vill jag understryka att assistansersättningen inte utsatts för några nedskärningar. Det är dock ingen tröst för den som får sin ansökan avslagen eller förlorar sin ersättning efter en omprövning.

    Kostnaderna för assistansersättningen har samtidigt ökat kontinuerligt. År 2002 uppgick de till 10 miljarder, 2006 drygt 16 miljarder och 2014 28, 6 miljarder. Allt fler personer får också assistansersättning. Från 11 000 personer år 2002 till 14 100 år 2006 och 16 200 år 2014. Fler får alltså del av ersättningen och ersättningen ges för genomsnittligt fler timmar per person än tidigare. Sedan 2002 har antalet personer ökat med nästan 50 procent och kostnaderna nästan tredubblats. Som synes har kostnaderna stigit kraftigt under senare år medan antalet personer inte ökat i motsvarande grad. Från 2006 med endast drygt 2000 personer.

    Det finns många förklaringar till denna ökning och assistansen måste få kosta. Som minister kan jag emellertid inte åse utvecklingen utan att agera och det gör jag för att slå vakt om den frihet som personlig assistans ger.

    Mot bakgrund av all den kritik som riktas mot lagen för att rättigheter urholkas och för att vissa kostnader bara fortsätter att öka, planerar jag att se över LSS. Det har hänt mycket i vårt samhälle under de 20 år som den har funnits. Den behöver förmodligen moderniseras för att kunna tillgodose de behov som finns idag.

    Lagen ska vara en garant för att människors behov av stöd och hjälp tillgodoses. Det gäller såväl för dem som behöver personlig assistans som för dem som har behov av de andra stödinsatser som anges i denna lag. Vi måste därför vara beredda att diskutera var ansvaret för olika insatser ska ligga och vilka insatser som bäst motsvarar behoven för den enskilde brukaren.

    Det är också viktigt för legitimiteten att medel som betalas ut för personlig assistans oförkortat går till detta ändamål. En viktig fråga är därför om dagens ersättningssystem driver upp kostnaderna utan att det gagnar enskilda brukare. Genom att medlen betalas ut som en schablon gynnas de utförare som håller löner och övriga kostnader nere. Resultatet blir att vissa assistansutförare har svårt att få verksamheten att gå ihop medan andra gör stora vinster. Eftersom en stor andel av utförarna är privata företag, är frågan om vilken roll vinstintressena har spelat för kostnadsutvecklingen i högsta grad berättigad. Det finns andra frågor att ställa, till exempel varför män är överrepresenterade.

    Även om jag ser ett stort behov av att se över Lagen om stöd och service, inser jag att en sådan översyn kan skapa oro hos många enskilda brukare och anhöriga. En översyn måste därför ske i nära samverkan med företrädare för brukarorganisationerna. Vår ambition är att finna en lösning som både ger en bättre långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling av insatsen personlig assistans och värnar insatsen som ett viktigt sätt att skapa delaktighet i samhällslivet.

    Åsa Regnér

    barn-, äldre- och jämställdhetsminister

    Annons
    Annons
    X

    Åsa Regnér

    Foto: Vilhelm Stokstad/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X