Annons
X
Annons
X

Ministarna tar flyget till klimatmötena

Bryssel Det cirkulerar mycket varmluft i klimatpolitiken och ännu så länge seglar våra plötsligt allt grönare politiker i medvind på abstraktionens högsta höjder. På den molnfria nivå där solen skiner även under politikens gråaste vardagar. Upplyfta gratulerar de varandra och talar om historiska vändpunkter. Sverige och Europa tar ledningen i den globala kampen mot klimathotet.

I det officiella perspektivet ligger de internationella förhandlingarna om hur världen skall minska utsläppen av växthusgaser när Kyoto-protokollet löper ut (2012). Slutförhandlingen genomförs om två år i Köpenhamn, samtidigt som Sverige då som ordförandeland leder EU.

I det inofficiella inrikespolitiska perspektivet ligger valet till riksdagen 2010, då Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson förväntas tävla med Mona Sahlin och Margot Wallström i grenen miljöpolitisk trovärdighet.

Annons
X

Alla står på det godas sida och klimatpolitiken är full av goda intentioner. De viktigaste beslutet togs vid EU:s toppmöte i mars i år. Då lyckades förbundskansler Angela Merkel – före detta miljöminister – ena de 27 medlemsregeringarna om bindande målsättningar som numera brukar kallas 20-20-20. EU-länderna skall till 2020 minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent (från 1990 års nivå) och öka andelen förnyelsebar energi till 20 procent.

Problemet blir att omsätta den goda viljan i praktiken, att lämna den abstrakta nivån och konkret förverkliga målen. Det är EU-kommissionens otacksamma uppgift att tänka ut ett förslag som någorlunda rättvist fördelar bördorna på de 27 medlemsländerna så att de övergripande målen uppfylls: 20-20-20. Ekvationen avslöjas i slutet av januari. Men i det tysta pågår full aktivitet och varje medlemsregering framställer sig själv som ett specialfall och försöker smita undan. EU verkar bestå av 27 specialfall och om det funnes ett 28:e EU-land vid namn ”Någon Annan” så skulle det ensamt få bära alla bördorna.

För Sveriges del är detta tjuv- och rackarspel särskilt känsligt eftersom regeringen för att bevisa sina anspråk på globalt ledarskap bör föregå med gott exempel. Tål Fredrik Reinfeldts redan högt intecknade förtroendekapital att ambitionerna i klimatpolitiken prutas ned? Troligen inte. Hur stor andel av bördan är han beredd att ta? Hur högt kan Sverige öka andelen förnyelsebara bränslen i transportsektorn? Kanske ända till hälften? Plötsligt blir klimatpolitiken dyr och besvärlig.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Regeringsplanen kommer att gå skytteltrafik till Bryssel de närmaste veckorna när miljöministrarna försöker prata sig ur konsekvenserna av de bindande åtaganden som regeringscheferna ingick i mars.

    EU:s högsta ledare flyger för övrigt till Lissabon på Luciadagen för att signera det nya fördraget. Därefter flyger de alla till Bryssel för att på kvällen hålla ett toppmöte. Kollegerna i danska tidningen Politiken har låtit expertisen beräkna utsläppen av denna omväg: 250 ton koldioxid.

    Är det dags att införa koldioxidkvoter för regeringarna så att de tvingas köpa utsläppsrätter för sina ministrar?

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X