Recension

Döden löser alla problem (A Cure for All Diseases 2008)Mindre lyckat försök att gå i Austens fotspår

Under strecket
Publicerad
Annons

”Sanditon” är Jane Austens sista, ofullbordade roman. Eftersom Austen laddade ordentligt med intrigstoff men bara hann skriva tolv kapitel innan hon dog 1817 har många känt sig kallade att avsluta boken. Senast i raden är
Reginald Hill , som i
Döden löser alla problem skickar sin burduse kommissarie Dalziel till en kurort för att återhämta sig efter ett attentat – kurorten heter Sandytown och här återfinns Austens hela persongalleri: en bufflig arvtant, en skara fattiga och fjäskiga släktingar, en blåögd turistentreprenör, en klarögd ung flicka och några potentiella friare.

När arvtanten hittas död under ett grillparty infinner sig Dalziels parhäst Pascoe för att bearbeta en mordgåta där pengar och kättja är de främsta drivkrafterna, och först då blir det lite fart på skildringen. Problemet med de första 200 sidorna är att Hill dels är alltför upptagen av att med många litteraturhistoriska blinkningar skapa en modern version av Austens romanembryo, dels att han väljer återberättandet som stilgrepp.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons